Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Om forskningar för Sveriges äldre konsthistoria. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskild flock, och utan fråga den som erbjuder de största
svårigheterna. Att i denna särskilja de olika formerna och bestämma den
ordning, i hvilken de småningom följt på hvarandra, fordrar trägna
jemnförande undersökningar, hvilka säkerligen bli ett af den framtida
konsthistoriens svåraste åligganden. Der hvarest det fomsvenska
ursprunget är satt utom allt tvifvel, såsom vid hällristningarna och
run-stenarne, framte sig icke dess mindre andra frågor af ingalunda
obetydlig art. Hällristningarna, dessa högst egendomliga skulpturverk,
tillhöra något så när samma utvecklingsskede; men hvilket? 1 hvad
förhållande stå de till andrå dylika minnesmärken i Europa? Hur har
deras bildskrift uppkommit och utbildats, och hur kunna förklara den?
Detta allt är frågor, som visserligen främst tillhöra fornkunskapen, men
äfven i hög grad intressera konsthistorien, åtminstone då hon, som sig
bör, sammanhålles med den allmänna odlingens, och hvilkas lösning,
trots Holmbergs och Brunii förtjenstfulla arbeten, ännu på intet vis kan
anses framstäld1). Runstenarne, hällristningarnas efterträdare, förete
äfvenledes en under århundraden fortlefvande, länge i stigande befintlig
konst; och en undersökning af denna utvecklings förlopp och riktning
är sålunda fullkomligt berättigad, men ännu ej gjord. De talrika och
ofta noggranna afbildningar af dylika fomlemningar, hvilka tagits allt
ifrån äldre och intill närvarande tid, lemna en oskattbar grundval för
denna undersökning, ur hvilken äfven skola framgå åtskilliga
uppdaganden rörande det ursprungliga skaplynnet hos vårt folks plastiska
fantasi. Ty att denna gör sig gällande i runminnesmärkena kan ingen
neka, som .sett t. ex. Upplandsristarne Bali’s, Osmuntr’s eller Ubir’s
prydliga arbeten. Redan här föreligger ett fullständigt konsthistoriskt
material: en konst, som genomlefvat sex till sju århundraden (från
omkr. år 700—1300) inom samma land, en följd af talrika
minnesmärken samt en ej obetydlig rad konstnärer. Ensamt för Uppland, som
dock visserligen var denna konsts hufvudsäte, känner författaren genom
sammanställning ur Liljegrens Runurkunder något öfver fyratio namn
på runristare, af hvilka åtminstone hälften varit män, som haft
runristning till sitt egentliga yrke, och flere på grund af sina arbetens
förträfflighet böra anses som verklige plastiske konstnärer.
Konsthistoriens uppgift i detta fall ha vi ofvan antydt; att hon måste gå
hand i hand med arkeologien, faller här som annanstädes af sig sjelf.
Med kristendomens införande och vår medeltids inbrott vidgar sig
området för konsthistoriska undersökningar högst betydligt Icke nog
med att byggnadskonstens och måleriets talrika alster sluta sig till den
1) Holmbebo har åtminstone tillnärmelsevis bestämt dessa hällristningars tidsålde
till 500—900 e. Kr.; Bbunius åter i sitt Försök Ull förklaringar öfver hällristningar
(Lnnd 1868) vill hänföra dem till stenåldern. Sannolikt tillhöra de bronsåldern Qfr rec.
af H4H1LDEVRAND i Svensk Literatur-Tidskrift 1869, 183 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
