Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Om forskningar för Sveriges äldre konsthistoria. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundradei Såsom den förste vägrödjaren på detta område har den
bekante forskaren Mandelgben uppträdt genom sitt rikhsdtiga och i
mer än ett hänseende högst märkliga verk Monuments scandinaves du
moyen-åge, der vi i albildningar af åtskilliga kyrkmålningar äga prof
på denna konsts hufvudsakliga skeden och kunna iakttaga, huru den
svenske anden äfven på detta område verkat på de utifrån mottagna
öfverlemningama. Nyssnämnda praktverk kan imellertid endast
betraktas som böljan till ett samlande af våra kyrkmålningar. Vi veta
äfven, att dess utgifvare är i besittning af betydliga materialier till
dess fortsättande.
Om stafflibilder från vår medeltid kan ej bli fråga, så vida man
ej dit vill räkna de målningar, som talrikt nog förekomma på
altarskåpens dörrar och underlag från tidsskiftets slut. Dessa äro hittills
alldeles oundersökta, och märkliga upptäckter återstå således ännu att
här göra. Säkerligen skall framdeles visa sig, att det utländska
inflytandet varit störst på detta område, och spår af flere tyska
konstskolor komma i dagen. Ett sakförhållande af denna art är åtminstone
författaren bekant. I Linköpingstrakten ha påträffats några
altar-skåpsmålningar af ovanligt värde och med bestämd frändskap till den
berömda Kölnskolans arbeten. Förklaringen ligger utan tvifvel deri,
att. biskop Henrik Tidemansson mot 1480-talet inkallade konstnärer
just från sagda stad till Linköpingsdömens fulländande, hvarom
inskriften på en kalkstensskifva i koret derstädes ger bestämdt
vittnesbörd ’).
Den nu omnämnda inskriften leder oss öfver till frågan om de
arkivaliska forskningarna. Om vi först och främst till detta ämne
räkna alla gamla anteckningar på konstverken, så är detta visserligen
en oegentlighet, men som ursäktas genom bristen på öfriga mer
särskilda underrättelser rörande vår medeltidskonst. Dessa inskrifter äro
långt flere än man vanligen förestält sig och ldmna ett dyrhart stoff
i synnerhet till personalkännedomen, men äfven ofta till bedömandet
af sjelfva stilarternas utveckling. Vi påminna om anteckningarna i
Amene härads Råda kyrka af 1323 och 1494, ytterst dyrbara för den
fasta utgångspunkt de skänka, när det gäller vårt kyrkomåleri, om den
mängd namn på byggmästare, stensnidare och målare från medeltidens
slut, som sålunda lemnats, t ex., för att blott nämna några få, den
nyss omtalade Gerlach från Köln (omkr. 1480—1490), stenhuggaren
och byggmästaren Lafrans Botvidsson från Eskilhem på Gotland (vid
1239), som byggde Helgvi kyrka derstädes* 2), bildhuggame Ambjörn i
]) Den lyder: orate: pro: me: magieter: gierlac: de: colonia: fecit: it tam:
capellam: Brunjus, Konstanteckningar under en resa år 1849, s. 185.
2) Säte, Gutnislca urkunder, runinskrifterna n. 9, 35. — Lemke, stifts herda-
minne, 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
