Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Panslavismen. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vill och behagar. Napoleon III och v. Benst, påfven och Isabella
äro på intet vis fridlysta personer såsom de ännu för femton eller tio
år sedan skulle ha varit i följd af en censurparagraf, som förbjöd allt
missfirmande af »med kejsardömet i vänskapligt förhållande stående
regeringar».
Det vore orätt att säga, att slaven i allmänhet älskar
centralisationen. Polens historia bär vittnesbörd imot en sådan åsigt, men
ett patriarkaliskt-aristokratiskt samhällsskick synes vilja orubbligt
bo-fästa sig hos alla nationer af slaviskt ursprung. De adliga familjerna
ha magten i sin hand. — I Ryssland har nu detta förhållande burit
gyllene frukter för envåldsmagten och ehuru i närvarande stund den
ryska adelns magt är bruten, så har dock genom det sekellånga
förtrycket folket blifvit så väl och ihärdigt bearbetadt, att
individualitets-känslan nästan alldeles slocknat. För ryssen är det »allmänna
fäderneslandet» till den grad allt, att han i dess personifikation, czaren,
ser sitt eget öde. Att lefva och dö för czaren är den äkta ryssens
uppgift på jorden. Häraf har hos sjelfva folket alstrats en ofantlig
förmåga af sjelfförnekelse såsom ett genomgående drag i
nationalkarakteren, farligt för andra folks säkerhet genom de stora offer ryssen
i sin blinda tro är villig att bringa på »den gudomlige czarens» altare.
Kommer nu härtill ett religiöst upprop, såsom det mot turkarne och
* en nationalfäfängan smickrande appell, sådan panslavismens förkämpar
låta den ljuda, så sammanföras i czarens hand alla krafter, öfver hvilka
det ryska folket råder. En annan fråga blir, om dessa krafter äro
af den art, att Europa behöfver frukta för ett faktiskt utbrott af
deras slumrande vildhet
Ryssarne uttala sig understundom ganska öppet i desSa frågor
samt förstå att anslå inbillningskraften och hålla vid magt rolen af
sina lidande bröders beskyddare. Derom vittnar bland annat den
krigssång, som för icke synnerligt lång tid sedan återskallade i
Balkans berg och på Bulgariens slätter, då ryssarne sistlidne sommar
företogo s. k. geografiska mätningar i dessa trakter. Vi kunna icke
underlåta att, enligt Mazade, här återgifva densamma:
»Resen Eder, söderns falkar, vaknen, betrakten lifvet omkring
Eder, söken att häfda slaviska namnet! låtom oss gå, låtom oss räcka
handen åt nordens öm! Upp bulgarer, ryssar och czecher, serber och
montenegriner, söner ären J alla af samma moder, bröder ären J alla
genom blodet och tron. Hysen intet hopp till sultanen, förliten Eder
icke på löften af fransmän och britter, vänten allt af egen kraft och
af Edra bröders, slavernas, hjelp. Frukten J turkarne, så skänden J
Gud och höljen Eder sjelfve i vanära! Betrakten närmare dessa, turkar,
hvilka J frukten! Hvad likna de val? Jo, fega pultroner! Sen huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
