Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - 1868 års svenska polarexpedition under ledning af A. E. Nordenskiöld och Fr. von Otter. Af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väder sä fast tillsamman, att dä vi den 12:te Oktober åter voro
segel-klara, vårt fartyg endast med stor svårighet kunde komma ut
Rasttiden i Rings Bay, liksom alla föregående längre uppehåll af
fartyget, begagnades af vår fysiker, d:r Lemström, för anställande af
magnetiska konstant- och variations-iakttagelser. Derimot var marken
redan alltför snötäckt att medgifva några geologiska eller botaniska
arbeten. Äfven de under sommaren vattenrika bäckar, som
genomkorsa låglandet närmast kolhamnen, voro numera genom köldens
inverkan så utsinade, att vi förgäfves sökte innan afresan härstädes
förstärka vårt numera ganska medtagna vattenförråd.
Vårt fartyg, som samtidigt med läckan erhållit 2:ne spanter brutna,
var numera alltför svagt för att med den ringaste utsigt till
framgång kunna utsättas för ett nytt försök att forcera drifisfälten, hvilket
enligt all sannolikhet blefve nödvändigt om man ville uppnå
Sju-öarae, det ställe vi ’bestämt till vår vinterhamn, och då en öfvervintring
på någon annan del af Spetsbergen icke låg i resans plan eller kunde
lofva resultater, motsvarande de med öfvervintringen förenade
kostnaderna, farorna och umbärandena, så beslöto vi att återvända till Norge.
Dock ville vi än en gång göra ett försök att förbi Spetsbergens
förmodligen ännu isfria sydspets nå Giles land. Redan under nedseglingen
längs med Spetsbergens under sommaren fullkomligt isfria vestkust,
passerades dock vidsträckta, ehuru spridda drifisfalt, hvilka längre österut
mot Tusen-öame nästan fullkomligt spärrade vägen. Vi nödgades
derföre öfvergifva äfven denna plan och ställde kurs direkte på Norge.
Efter att ännu vid de grunda bankarne utanför Beeren Eiland hafva
varit nära att blifva inisade under en svår storm med hög och i följd
af det grunda vattnet ytterst svår sjö, ankrade Sofia den 20:de
Oktober åter i Tromsö hamn, hvarest vi fingo nöjet erfara, det våra
kamrater äfvenledes lyckligen och väl nått hemlandets strand.
Såsom af ofvanstående ses, lyckades expeditionen under sin 2:dra
för hydrografiska undersökningar i polarbassinen afsedda del icke nå
någon synnerligen hög breddgrad och omfånget af det kända gebietet
af vårt jordklot har derföre icke genom den i någon väsendtUg mån.
blifvit ökadt. Jag hoppas dock, att den lemnat ett ej ovigtigt bidrag
till den s. k. polarfrågans slutliga lösning.
En liflig strid har såsom bekånt under de senare åren varit
rådande mellan de förnämsta geografiska auktoriteterna rörande
polar-bassinens verkliga beskaffenhet, i det att en del geografer ansett
densamma vara betäckt med ett oafbrutet istäcke, som lade ett absolut
hinder för framkomst med fartyg, medan åter andra ansett detta
endast vara en gammal fördom, i viss mån beroende på öfverdrifna
skildringar af de hinder, som vid vändpunkten mött seglaren. Att
denna senare åsigt, åtminstone hvad beträffar polarbassinens mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
