Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Anmälningar - Nationalitetsprincipen. Angrepp och försvar. — Kofoed-Hansen, Nationalitet og christendom. — Densamme, Et folk—folket. Bidrag till demotheismens charakteristik. — Claudius Wilkens, Nationalitetsidéens gyldighed. — J. F. Tolderlund, Nationalitet og christendom — og det danske folk. — R. Nielsen, Skjæbne og forsyn for store og smaa nationer. — C. St. A. Bille, Nationalitetsprincipet og nationalitetsbegrebet. — E. Holm, Nationalitetsstemningerne i det romerske rige i slutningen af oldtiden. — E. M., Historisk öfversigt af de germanistiska idéernas uppkomst och utveckling i vårt århundrade. — Poinz, Staat oder nationalität? Eine österreichische studie. — B. Becker, Der missbrauch der nationalitätenlehre. — Jegór v. Sivers, Humanität und nationalität. — Casimir Delamarre, Un peuple européen de 15 millions oublié dans l’histoire. Af A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägsta till de högsta lagren, genomströmmas af medvetandet om
solidaritet, om gemensamma och harmoniska intressen.
Ser man vidare på de frukter, nationalitetsprincipens redan vunna
segrar alstrat, hvem kan neka, att det befriade och förenade Italien,
fordom »mot sin vilja ett ständigt slagfält, nu lägger en stark tyngd i
den allmänna fredens vågskål? Hur många stats- och tullgränser ha
ej försvunnit, hur många lokala och provinsiela fördomar ha ej
utplånats, hur många olika lagstiftningar ha ej sammanflutit, sedan den
styckade halfön förenats till konungariket Italien! Och ega ej de
demokratiska idéerna ett starkare stöd och vidare fält hos den nya, sjette
stormagten, 9om har kraft och trygghet nog att oaflåtligt arbeta på
sin inre utveckling, än i den ständigt hotade, till tänderna väpnade
militärmonarkien Sardinien, eller i de habsburgiska sekundogeniturerna
i mellersta Italien, eller i kung Bombas och lazzaronernas rike? Hvar
bjudes dem en bättre resonnans — i det nord tyska
forbundsparlamentet, eller i åtskilliga nordtyska landtdagar? Vid närmare påseende
torde väl sålunda nationalitetsidén och den rätt förstådda demokratiska
kosmopolitismen låta sig väl förenas. Man kunde säga, att det ligger
någonting för denna deras inbördes ställning karakteristiskt och
förebådande deri, att en af dem, som i förra seklet gåfvo de litterära
uppslagen till den moderna nationalitetsidén, också var en af
humanitetens främste apostlar, vi mena Johann Gottfried von Herder,
författaren af Briefe zur Förderung der HumanitåU samlaren af Stimmen
der Völker in Lieder. ’En af hans landsmän, filosofen J. Gottlieb
Fichte hyllade den mest abstrakta kosmopolitism, men när han
framlade sin statslåra i Der geschlossene Uandelsstaat (Tiibingen 1800),
yrkade han ej blott ett raffinerad t närings-, polis- och pass tvång, utao
ville ock förbjuda all enskild handelsforbindelse med främmande folk
samt åt staten allena förbehålla handeln med utlandet. Derimot ha
nyare nationalekonomer ådagalagt att nutidens industri och frihandeln,
som förutsätta en genomgripande utveckling af nationernas särskilda
egenskaperJ en tetatoriel arbetsfördelning, långtifrån äro
kosmopolitiska i ordets alldagliga mening.
De tvänne sista af de skrifter, vi ställt i spetsen för denna
uppsats, rikta uppmärksamheten på nationalitetsförhållandenas politiska
betydelse i ryska riket. Jeoör v. Sivers framträder såsom talman för
den tyska befolkningsminoriteten (171,000 eller 9A proc.) i de
»baltiska» provinserna Livland, Estland och Kurland, mot de
russificerings-sträfvanden, som sedan 1864 tagit så -stark fart, eldade dels af den
storryska eller moskovitiska ofördragsamhet, som fick bloda tand i
sista polska resningens undertryckande, dels af den utmanande
hållning, den nordtyska pressen intagit efter slaget vid Sadova ’). En
annan nationalitetafråga inom czarväldet, hvilkens historia ej såsom
den baltiska är inskränkt inom den litterära polemikens område, utan
redan tecknats i blodskrift, behandlas i hr C. Delamarres ofvan
namn-gifna afhandling. Förf., som är sekreterare i centralkomitén för So- 1
1) Jfr. bland den rika polemiska litteratur, som under sista åren mvlrat fram,
isynnerhet Ed.’Kattner: Preutsent Beruf im OtUn. 1867. Han hotar oförtäckt med
eröf-ring, hvarimot de baltisk-tyska forfatterne, t. ex. W. von Bock, åtminstone gifva sig skenet
af obrottslig loyauté mot kejsardömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
