Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde frambringa en viss önskad fjederbeklädnad, men behöfde 6 år
för att åstadkomma en viss form af hufvud och näbb».
Betänke vi nu alla de egendomligheter, som härigenom likasom
nydanats, så äro de ofta så stora, att de karakterer, på hvilka vi
särskilja de vilda formerna, i de flesta fall äro mot dessa oansenliga.
Men det har dock icke alltid lyckats menniskan att i odladt tillstånd
fixera dessa karakterer; den för hvarje art egendomliga, om ock fördolda
ärftligheten är så stor, att urformen ofta nog likasom bryter fram
igen. Hvilken skilnad tycker man t. ex. icke finnas mellan mandel
och persika, men det är satt utom allt tvifvel, att de båda öfvergå i
hvarandra genom fruktens olika utbildning, och såväl i Frankrike
som i England har man odlat en s. k. mandelpersika, som än
frambringar mandlar än persikor; och enligt Koch skall en dylik vild form
finnas i ostliga Persien; jag har sjelf vid Buenos Ayres sett sådane.
Ej sällan ser man en qvist af ett persikoträd frambringa en mandelfrukt
Det skulle således, om karaktererna vore beständiga, vara alldeles
ute med transmutationsteorien; och man skulle från de odlade växterna
och från de domesticerade djuren ej kunna sluta till någonting med
af-seende på de vilda formernas utveckling. Men först och främst måste väl
dessa förändringar bevisa en förmåga eller fallenhet hos varelserna att
förändras, ty sannerligen menniskan annars skulle på den organiska
naturen kunna hafva åstadkommit större och väsentligare förändringar än
på den oorganiska. Vidare måste vi besinna: huru många tusende år
har väl menniskan härpå arbetat? och hvad är menniskoslägtets ålder:
den nuvarande skapelseperioden mot de okända, oerhörda tiderymder,
hvarunder naturen utfört sina storverk? Huru mycken planmessighet
har väl hittills legat i menniskans arbete? Hon verkar endast på synliga
och yttre karakterer och gör sitt urval blott för sin egen tillfälliga,
individuela fördel; hon uppöfvar sällan hvarje utvald egendomlighet
på ett för individen särskildt afpassadt sätt (vi gifva t. ex. alla de
hundradetals olika slagen af dufvor samma näring, samma bostad,
samma vård); vi förstöra ej alla de lägre formerna och börja ofta
vårt urval vid några halft monströsa former. Huru böjliga äro ej
våra tycken och önskningar och huru begränsade våra medel att skapa!
Men naturen är helt visst en större mästare deruti; hon
uppmärksammar i hvarje ögonblick och allestädes den minsta olikhet i storlek
och konstruktion samt söker draga nytta deraf; helt säkert stå större
krafter och medel till hennes förfogande och ofelbarligen ledes hon af
högre syften, än våra småaktiga.
Hvad menniskan på naturalstren verkar förändrande genom sitt
fria urval, det åstadkommer naturen genom
Varelsernas kamp om tillvaron.
Erfarenheten lärer, att alla individer i växt- och djurriket äro
utrustade med en större förmåga att föröka sig, än möjlighet finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
