Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom bevis for formernas oföränderlighet bar man städse framhållit,
att fomlemningar i Egypten, vare sig som målningar på
tempelvåg-garne eller såsom rester uti mumier eller jorden, ännu i dag äro
identiska med nu lefvande, att fynd af frukter uti Pompeji, såsom dadlar,
oliver, hvete m. m. visa samma egenskaper, och Unges har analyserat
ett par tegel från en af de äldsta pyramiderna i Egypten, väl 4,000
år gammal, och der funnit qvarlefvor af växter, hvilka han kunnat
bestämma såsom tillhörande ännu lefvande former. Hvad nu denna
invändning beträffar, så är först och främst att märka, att Dabwin ingalunda
nekar att formerna kunna under tusentals generationer bibehålla sig
oförändrade, ehuru man torde kunna draga i tvifvelsmål om
bestämningen af dessa qvarlemningar är så ytterst noggrann, och om
ifrågavarande väggmålningar äro så tillförlitliga. Vi veta nämligen att
exemplar af krokodiler i de egyptiska katakomberna afvika från de nu
lefvande, och hvad målningarne angår, känna vi huru de finaste och
konstfullaste af nutidens afbildningar ofta nog ej fullt räcka till att
med bestämdhet fixera en viss form. Dessutom må vi erinra oss, att
Egypten sedan årtusenden knappast undergått några
anmärkningsvärda förändringar i klimat- och jordförhållanden hvilka skulle
framkallat dylika hos der lefvande varelser. Och slutligen hvad betyder
4—6000 år i naturens utvecklingshistoria!
Ja, har man härvid invändt, antagandet af denna lära om
organismernas föränderlighet erfordrar antagandet af oerhörda tidsåldrar.
Likasom astronomerna uttrycka verldskropparnes afstånd ej i miltal, utan
efter Smius-längder, så har forskningen i vår jords historia lärt oss att
mäta den ej efter år, utan efter geologiska perioder. Visst sjunka
härigenom skapelsens gamla monumenter, Drakblodsträdet på Teneriffa,
Baobab på Gröna udden, Wellingtonia i Kalifornien, Montezumas tall
i Mexiko och flera andra, hvilkas ålder man anslog till 3—6000 år, till
blotta obetydligheter; men vi kunna ej hjelpa, att äfven myriader af
årtusenden for den nuvarande vetenskapen om naturens utveckling
äro som droppar i verldshafvet.
Denna naturens successiva utveckling står dock, säger man vidare,
föga tillsammans med erfarenheten, som ådagalägger, att stora luckor
finnas mellan vidt skilda former, hvilka luckor af alldeles inga
mellanformer sammanbindas. Men sådana mellanformer finnas dock eller
\
ha åtminstone funnits, och det allestädes. När vi blott granska
naturföremålen kring en stad, i en provins eller i ett land, så förefaller
det visserligen, som funnos der stora tomrum mellan dem; men
ju mera vi utsträcka forskningen till dem alla i hela deras
utbredning, desto uppenbarare blir sammanhanget dem imellan. Den
nyare forskningen öfver organismernas bildning har ock gifvit vid
handen, att många äro genom ärftligheten begåfvade med s. k. rudi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>