Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Politiska betraktelser. 1. Den nya representationen och regeringen. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dast skulle tänkt sig konungens rådgifvare såsom ett slags vanliga em- ’
betsmän eller förvaltare, af hvilka fråga vore att utkräfva ansvarighet
med största möjliga stränghet — åtminstone till utseendet och formen,
hvilken i sjelfva verket är mycket sträf. Att ändamålet kan vinnas
med mycket lenare former kunde imellertid icke vara obekant för
1809 års lagstiftare. Tillika följer af* den sagda tolkningen af dessa
paragrafer, att hela regeringsarhetet egentligen vore att betrakta såsom
ingenting annat än summan af en hel hop »mål,» med hvilka
regeringen tager befattning; och att granskningen af detta arbete skulle
ske efter ungefär samma grunder som granskningen af en direktions
räkenskaper (då de enskilta »målen» motsvara de särskilta
inkomst-och utgiftsposterna) dervid det är revisorernas pligt att anmärka lika
väl en liten som en stor felräkning, som möjligen kan förekomma.
Man saknar ej anledning att antaga att grundlagensv stiftare tänkt sig
saken något annorlunda, det vill säga så, att vid granskningen af
stats-rådsprotokollerna man ej borde fästa sig vid enstaka omständigheter,
minst vid obetydliga sådana, utan dervid huruvida regeringssystemet i
allmänhet varit öfverensstämmande med lagens anda och rikets
sannskyldiga nytta. Imellertid, och då i alla fall ett sådant omdöme
måste grundas på flera eller färre enskilta fakta, har man in praxi
alltjemnt följt den regeln, att om anmärkningar blifvit framställda,
desamma framställts mot enstaka regeringsåtgärder, dessa mången gång
af ganska obetydlig beskaffenhet. Men enär påföljden af anmärkning
skall bokstafsenligt blifva antingen riksrätt eller anmälan till
entledigande, vare sig af en eller flera af statsrådets ledamöter, så är helt
naturligt att, om äfven anmärkningsanledningarne äro i och för sig aldrig
så grundade, man likväl finner det motbjudande att, med så beskaffad
påföljd, anmäla ett eller annat bland de hundratals mål, som kunnat
förekomma på en departementschefs föredragning; och det
konstitutionsutskott, som det oaktadt, enligt en sträng bokstafstolkning, anser
sig böra så göra, undgår vanligen icke sjelfb att umgälla detta med
ganska svåra anmärkningar för kitslighet, enskilda^ motiver o. s. v.
Någon påföljd kommer ej i fråga. Resultatet af allt detta är att
vanligtvis konstitutionsutskottet tegat stilla, äfven der enstaka
anledningar till anmärkning ganska bestämdt funnits, samt inskränkt sig till
att lemna stadsrådet decharge in blanco, och detta uti ett betänkande
utan allt politiskt innehåll, vanligen blott upptagande några rader. I
denna händelse har det vanligtvis ej saknats, från en annan sida, lika
skarpa anmärkningar mot utskottet för en alltför stor
»beskedlighet,» osjelfständighet o. s. v.; så att man verkligen kan på
konstitutionsutskottets befattning med stadsrådsprotokollernas granskning
till-lämpa det bibliska yttrandet: »vi hafva spelat och J villen ej dansa;
vi hafva sjungit sorgesång, och J villen ej gråta». Det ligger i sakens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
