Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Wergelands framträdande inom
norska litteraturen.
1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten.
Det norska hufvudstadslifvet omkring 1830 betecknas måhända
riktigast som en efterklang af lifvet i Köpenhamn; men denna antydning
om ett på hufvudstadsvanor- och väsende bygdt lif ger å ena sidan ett
för lågt begrepp om den verkligt friska fläkt af en begynnande
politisk utveckling, hvilken uppenbarade sig i den enighet, hvarmed man
samlade sig kring grundlagen såsom den dyrbara egendom, man under
intet vilkor ville skiljas vid, under det att samma antydning å andra
sidan ger ett för högt begrepp om de former, hvari det sociala lifvet
utvecklade sig. Sällskapslifvet stod obestridligen utomordentligt lågt;
visserligen hade den unga hufvudstaden sina baler och supéer, ja, till
och med sin teater; men alla dessa företeelser buro prägeln af en
småstads tarflighet och under det en oöfvervinnerlig tafatthet länge
var det utmärkande draget i sällskapskretsarne, stod teatern, ledd af
Strömberg och Saaby med deras dåliga teatertrupper, så godt som
under medelmåttan. Som den hemtade sina skådespelarekrafter
isynnerhet från de danska småstäderna, uppförde den hufvudsakligen hvad
som såg ljuset i Köpenhamn, eller ännu längre bort, och uppdök
någon gång ett originalarbete, var det, så när som på något enstaka
undantag, icke njutbart.
En aftonpromenad på de afsides liggande fåstningsvaUarna gaf
på en gång en ersättning härför och utgjorde ett motstycke till
Kö-penhamname8 promenader på vallarne. Concerterna gåfvos
hufvudsakligen af utländska virtuoser, oftast af underordnad betydenhet. Helt
visst var dagbladspressen det mest egendomligt norska på denna tid;
den förde ett mycket vexlande lif; man bör icke vänta sig att här
finna någon politisk hållning eller lösningen af någon bestämd uppgift.
Ännu flöto alla former tillsamman i den unga staten; ännu kunde
ingen publicist genom sitt namn och sin penna höja pressen till en
folkets rådgifvare och ledare; i de många tidningar, hvilka uppstodo
och hastigt åter försvunno, skref en massa insändare, som behandlade
allting med samma bredd och samma naivitet. År 1819 hade
Margen-bladet blifvit uppsatt; men det var i början ej blott moderat och
välvilligt, utan rentaf lamt. Betecknande för förhållandena är derimot
den omständigheten, att ett smutsblad sådant som »Statsborgeren»,
kunde erhålla en viss betydelse och fortgå, till dess utgifvaren blef
dömd ärelös och försvann från skådeplatsen 1835. Hela detta virrvarr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
