Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 2. Den Wergeland-Welhavenska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligner ganske da en Sump
Nuvel, jeg er da en,
Javel, en Sump; men rundt dens Bred
Gror sunde bittre Bukkeblad.
Der er Nymfæens Yndlingssted
Den Venuablom i Bad.
Og Heiren gaar der, stolt og stor,
Med spraglet Slange i sit Neb.
Og i den tyste Vildbed bor
Bn Aand, man ei begreb.
Og rundt i høje, gyldne Siv
Er Alfers Æolsharpe spændt.
Der ender mangt et Kvad sit Liv,
Som Død ei har fortjent.
Men siden Skjæbnen skjød en Piil
I Colletts gamle Bryst,
Miskjendelse er bleven til
Triumf, og Klagen tyst.»
Det kan icke nekas, att den hänsynslöshet, som alltid hade
utmärkt Wergeland, blef dubbelt farlig nu, då han framträdde, som
folkets politiske ledare, lika litet som det kan ursäktas, att han i en
serie af artiklar riktade obetänksamma anfall mot de redan tillräckligt
svaga unionsförhållandena, och derigenom uppretade stämningen i
Sverige. Det blef nödvändigt att organisera ett motstånd, och detta
sattes i verket, i det flera af »Vidars» äldre medarbetare o. a. slöto
sig tillsammans och utgåfvo dagbladet »Den Constitutionelle», vid hvars
grundläggande isynnerhet U. A. Motzfeldt, hvilken då var lektor vid
universitetet och sedermera blef »Højesteretsassessor», var verksam.
Med detta blad låg Wergeland i vidlyftiga fejder, hvilka fortsatte
den gamla striden; äfven Welhaven tog en gång till ordet i »Den
Constitutionelle», i sin bekanta artikelserie »Om de norska
pressför-hållandena».
Den tid, då »Den Constitutionelle» utgafs, och Wergeland
redigerade »Statsborgeren», var en i politiskt hänseende upprörd tid i Norge.
En allmän känsla af det för Norge otillfredsställande i den af Carl
Johan fasthållna internationella politiken, hade gripit sinnena; ehuru
redan i inånga år närd, hade denna ovilja varit i saknad af ett organ
inom pressen, under det att svenska blad, ständigt och ostraffadt,
framställde unionsförhållandena i det ensidigaste ljus. Denna norska folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
