Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vår tids moskoviter. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi den äfven, visste vi dock ej huru vi skulle börja. Vi började med
inkallandet af ett främmande öfverhufvud, och denna oegentlighet
upprepas af oss ännu i dag. Regeringen har befriat oss från
lifegenskapen, och vi böra vara henne tacksamma derför; men vanan vid
träldom har slagit alltför djupa rötter i vårt väsende, att vi på en
gång skulle kunna göra oss fria derifrån. Vi behöfva i allt och öfver
allt en herre. Vanligtvis är denne herre ett lefvande subjekt, men
stundom ock endast en viss riktning. Hafva vi nu funnit en sådan
herre, följa vi honom blindt och se ned med förakt på allting annat.
Idel slafnatur, slafvens stolthet och slafvens kryperi! Kommer sedan
en ny herre på scenen, bort då med den gamle; Jakob, som är uttjent,
förhånas, och för Isidor, som följer honom, kryper man i stoffet.
Hvilka omkastningar hafva vi icke i detta afseende upplefvat! Vi
påstå, att negationen är vår mest praktiska egenskap; men icke ens
denna negation är den frie mannens, utan drängens på hans herres
befallning. Jag förundrar mig dagligen öfver mina landsmän. Alla
blygas, alla låta de hufvudet hänga, och likväl äro de alla fulla af
hopp och färdiga att storma månen; de lefva under inflytelsen af en
blandning af förtviflan och handlingslust, de äro verkliga
framtidsdrömmare. Komma tio engelsmän tillsammans, samtala de om
undervattenstelegrafer, pappersskatten, bästa metoden att bereda råtthudar,
med ett ord om någonting positift, någonting reelt. Komma tio tyskar
tillsammans, står ofelbart Slesvig-Holstein på dagordningen. Tio
fransmän i samma sällskap kunna icke tala om annat än pikanta
kärleksäfventyr. Men komma tio ryssar samman, så uppdyker genast frågan
om betydelsen af Rysslands framtid! Och denna fråga afhandlas
då i allmänna uttryck och fraser, såsom barn tugga på ett stycke
gummi-elasticum, utan kraft, utan skärpa och alltid utan resultat.
Naturligtvis talas vid sådana tillfällen med icke synnerligt stor
vördnad om »det föråldrade, murkna Vestern!» Högst besynnerligt detta
Vestern, som öfvergår oss i alla riktningar, och som dock skall
vara föråldradt. Och om det ändå vore sant, att vi verkligen
föraktade Vestern! Men äfven detta är icke annat än lögn, skryt
och fraser! Skymfa, skymfa detsamma, det kunna vi; men vi frukta
dess dom! Sjelfva pariser-loretterna förundra sig öfver det
vördnadsfulla sätt, hvarpå våra unga landsmän, förskrämda och
högtidliga, göra dem sin cour. Ja, ja, vi äro förträffliga menniskor,
men vår verksamhet är lika med noll; beståndsdelarne äro bra, men
hela anrättningen är onjutbar!
Älskar ni då icke Ryssland, ert fädernesland? frågade den
lyssnande Litvinov.
Jag älskar och hatar mitt fädernesland lidelsefullt på samma
gång, svarade honom Portugin. Ja, jag älskar och hatar mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
