Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vår tids moskoviter. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästa med den böljande, omätliga massa, som uppfyller hela
bakgrunden. Den extravaganta, hyperförnäma kretsen kring »ryska
trädet», de högtidliga generalerna, de diskuterande och disputerande
demokraterna, alla försvinna — sedan de i yttre och inre måtto passerat
skaldens prisma och der afgifvit sitt »streck» — i obestämda öden. Man
erfar sedermera om deras värda personligheter icke annat än sådana
allmänna saker, som att mätressens man gör carrière, att »den dystre»
generalen gått förbi men »den förbindlige» blifvit efter honom, att
Gubarev hamnat hos sin broder bondpinaren, att fru Suchantschikov
rest till Portugal, att entusiasten Bambajev, usel och förnedrad,
fortfar att beundra det »herrliga Ryssland» — i dess feta gäss, att »vinden
vändt sig» för hela den i Baden-Baden fantiserande demokratiska
horden. Denna obestämdhet, denna saknad af både handling och
slutmål hos massan af de i »Rök» uppträdande figurerna
harmoniera i estetiskt hänseende fullkomligt med det sedliga patos, den
djupa klagan, som uppfyller »Rök», att allt är tomhet, blott lösa
töcken, formlösa dimmor! Detta naiva sätt att poetiskt symbolisera sin
idé måste dock, oinskränkt tillämpadt, leda Turgenjev till att teckna
blott en rad personalskisser och psykologiska arabesker, utan den
strängare genomarbetning och gestaltning, som en egentlig
konstprodukt kräfver. Turgenjev har varsnat denna fara och sökt att imötesgå
den, genom att ur den allmänna massan lösgöra några figurer och
gifva dem individuel sjelfständighet och fulländning, likasom
historiemålaren, när han framställer sina stora scener, koncentrerar i förgrunden
eller på midtelplanet vissa ideal-representanter af den handling, som
försiggår. På samma sätt låter Turgenjev i »Rök» tre eller fyra
gestalter fristående afteckna sina konturer mot den jättebreda, dimmiga
fond, som bildas af de öfriga i hvarandra löpande figurerna.
Naturligtvis måste dessa gestalters egenskap af fristående och sjelfständiga
bestå i ett utveckladt större sjelfmedvetande och deraf följande
sjelfbestämningsförmåga och sjelfkännedom, som ur deras inre kastar sin
flamma äfven in på de öfriga. För utförandet af denna sant poetiska
kompositionsidé egde Turgenjev att välja mellan två utvägar. Antingen
kunde han låta sina hufvudpersonligheter, i motsats till den stora
massan, utveckla sitt medvetande till full insigt af det intiga,
tantaliska lif de föra och i smärtan häraf frivilligt gå under, eller ock
kunde de, genom inre och yttre konflikter, utveckla sitt medvetande
till full sedlig klarhet och seger och sålunda positift uppenbara
idealet gentimot de öfriga. I sjelfva verket har Turgenjev försökt
hvardera utvägen, men han har, såsom oss synes, icke rönt tillräcklig
framgång i någondera riktningen; han har visat att, såsom vi redan i
början anmärkte, hans konstnärsblick i viss mån begränsas af hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
