Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Menniskoslägtets ålder och urtillstånd i Europa. Af C. W. Paijkull. †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generationer af träd hafva följt på hvarandra, och de vidsträckta
skogar, som betäckte dessa platser, när de forst intogos af de
europeiska nybyggarne, måste hafva varit af betydlig ålder. Från flera
af dessa vallar hafva lemningar erhållits af lerkärl, af koppar, silfver
och stenvapen. Minnesmärkena äro for öfrigt spridda äfven i
Missi-sippis flodbassin; och det är alldeles tydligt, att vallbyggame måste
hafva haft temligen vidsträckta handelsförbindelser, emedan de
hem-tade koppar från öfre sjön, glimmer från Alleghanybergen, hafssnäckor
från Golfen och andra naturprodukter från Mexiko. Dessa trakter
hafva således en gång i forntiden varit bebyggda af en folkstam, som
hade en viss grad af kultur, men hvilken numera är helt och hållet
försvunnen från jorden.
De nu omnämnda fomminnesmärkena tillhöra alla, enligt Lyell,
den »recenta» perioden eller nutiden. Åtskilliga förändringar i klimat
och geografiska förhållanden hafva visserligen inträdt sedan de danska
bankbyggames och de schweiziska pålbyggames tid, men likväl hafva
inga så stora omvexlingar inträdt att de berättiga till uppställandet
af en förfluten geologisk epok. Istiden hade redan väsentligen förgått,
innan Europa befolkades med stammar, som nyttjade slipade
stenredskap, och innan de djurarter blefvo de herrskande, hvilka
sedermera fortfarit till våra dagar.
Men aflagringar förefinnas, hvilka innesluta lemningar äfven af
utdöda arter af däggdjur, af sådana, om hvilka icke den historiska
tiden bär något vittne, aflagringar, som äfven från rent* geologisk
synpunkt visa sig vara af ett äldre datum, än de, som hittills blifvit
betraktade. De lemningar, som der träffas, tillhöra derföre ett äldre
tidehvarf än vårt; de tillhöra en för dessa delar af Europa afslutad
geologisk epok, nämligen istiden.
Men öfvergången från den ena tidsperioden till den andra sker
icke ryckvis utan omärkligt, icke genom våldsamma naturrevolutioner
utan genom långsamt inträdande förändringar, vare sig i landets nivå
eller på grund af andra förhållanden. På samma sätt finna vi äfven,
då vi följa spåren af menniskans uppträdande i Europa, huru dessa
endast småningom och efterhand leda tillbaka till allt äldre tider; de
minnesmärken, som vi nu först skola omnämna, synas tillhöra en
dylik öfvergångsperiod.
I kalkberg i vissa delar af England, Frankrike, Belgien och andra
vesteuropeiska länder träffas talrika urhålkningar eller grottor, som
bildats i forna tider af genomgripande vatten och sedan till större
eller mindre del utfyllt sig, dels genom tillslammad sand och lera, dels
genom lemniugar af djurarter, som tagit sin tillflykt till dessa hålor,
och hvilkas ben nu finnas ibland leran och gruset eller i den
kalk-skorpa, som efterhand bildats som en betäckning af grottans botten.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
