Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Menniskoslägtets ålder och urtillstånd i Europa. Af C. W. Paijkull. †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig funnits tillsammans med bronsföremål, utan endast med
stenredskap, tillhör den sannolikt äfven de för längesedan försvunna
djurarterna. Af de lefvande arterna finnes bisonozen ännu endast i de
lithauiska skogame, der den genom en särskild kejserlig förordning
skyddas för utödande; renen äter är, som man vet, tillbakaträngd till
det nordliga Europa och till Siberien, men i vestra Europa är den en
utdöd djurart Likväl träffas dess lemningar i stor mängd i
bengrottorna, isynnerhet i Frankrike. Mammuth och rhinoceros äro alldeles
utdöda; men dessa djurarter lefde i Frankrike tillsammans med renen,
ty deras lemningar träffas alltid tillsammans med detta djur.
Tillvaron af rendjuret häntyder med säkerhet på ett klimat, som
är kallare än det nuvarande, ty i Frankrike kan detta djur under
nuvarande förhållanden icke lefva. De båda utdöda tjockhudingarne,
mammuth och rhinoceros, ange äfven, genom sin tjocka ullbeklädnad,
att de lefvat i ett nordiskt klimat. Jag erinrar äfven om de fynd af
djur af dessa arter, som funnits i välbehållit tillstånd med hull och
hår infrusna vid flodstränder i Siberien, och hurusom ben och betar
af mammuth träffas i otrolig mängd längst i norr i Siberien och till
och med på öar i norra Ishafvei Med dessa data för hand är hvar
och en i tillfälle att göra sig en föreställning om de genomgripande
förändringar i fysiskt hänseende som inträdt, och den följd af år, som
böra hafva förrunnit, sedan dessa bestar trampade vestra Europas jord.
Grottfynden äro ytterst talrika. Man skulle kunna fylla volymer
med beskrifhingar öfver hvad som genom dessa undersökningar lagts
i dagen. Vi måste här nöja oss med ett eller annat exempel, som i
största korthet skall omnämnas.
Åtskilliga bengrottor i Dordogne i södra Frankrike hafva, sedan
år 1864, blifvit omsorgsfullt undersökta af Christt och Labtel.
Trakten är der genomskuren af bäckar, som flyta i djupa dalar, hvars
väggar bildas af kalkklippor, i hvilka grottorna äro belägna.
Flintvapen äro här isynnerhet funna tillsammans med talrika lemningar af
renen; huruvida mammuthbenen äro af samma ålder är ännu
tvifvel-aktigt. Alla ben af rerøn äro bräckta för erhållande af märg, många
bära äfven märken efter knifvar; en ryggkota har funnits, genomborrad
af ett flintvapen. Det kan således icke vara något tvifvel, att
men-niskor lefvat i dessa grottor, på samma gång som talrika renhjordar
ströfvade öfver landet Att dessa menniskor stodo på en mycket låg
kulturgrad, är äfven tydligt. De hade inga bendjur, ty lemningar deraf
hafva icke blifvit funna, icke heller hafva några ben af hunden
erhållits; allt häntyder således på en mycket primitiv befolkning.
De flintredskap, som funnits, äro ytterst talrika; man kan utan
Öfverdrift kalla dem oräkneliga. Deribland träffas flintspån, skrapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
