Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Menniskoslägtets ålder och urtillstånd i Europa. Af C. W. Paijkull. †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der flintvapnen äro mycket talrikare, äro menniskoben likväl ytterst
sällsynta. Och äfven i de schweiziska sjöbyame, hvilkas befolkning
icke tyckes hafva varit så tunnsådd — Troyon antar för sjöbyarne
under stenåldern en folkmängd af 32,000 och för bronsåldern 42,000
personer — hafva högst få menniskoben blifvit funna. Flintredskapen
från Sommedalen belöpte sig år 1865 endast till 3000 stycken, medan
man i sjöboningen vid Concise vid Neufchatel funnit 24,000 stycken,
utan att träffa ett enda menniskoben. Redan i de äldsta tiderna synas
menniskorna således haft vanan att begrafva eller bränna sina döda.
För öfrigt träffas i grusbäddame i Sommedalen inga lemningar af
djurarter, som äro så små som menniskan. Smärre däggdjnrsarter
furmos naturligtvis äfven på denna tid, men endast benen af de största
däggdjur hafva undgått förgängelsen. Härmed finna vi tydligen ett
fullgiltigt bevis, hvarföre inga menniskoben kunnat träffas derstädes.
Man eger imellertid tvenne skallar, som med någon sannolikhet
kunna hänföras till samma tidehvarf som de utdöda djurarterna. Den
ena är funnen i Engisgrottan nära Liége; den andra i en grotta i
Neanderdalen nära Diisseldorf. Den första är till formen en vanlig
europeisk skalle, hvarföre af densamma inga slutsatser kunna dragas
angående en uråldrig folkstam; den andra derimot är af egendomligare
art. Den är af en mycket aplik form med långslutt nacke och tjockt
framskjutande pannben; men detta fynd står dock alldeles för enstaka,
for att man derutaf skulle kunna draga några allmänna slutsatser. Vi
måste derföre ifråga om den menniskorace, som befolkade Europa, då
mammuthdjuret vandrade härstädes, vänta ytterligare upplysningar af
framtiden.
Alltnog, de mest bestämda vittnesbörd ådagalägga, att den
urbefolkning, som i vårt land uppbyggt ättehögame och stenkumlen, som
fiskat vid danska öarnes kuster, och som uppbyggt de schweiziska
pål-verken, och hvars ålder, som vi förut visat, går tillbaka minst 7000
år, långt ifrån att vara bland jordens uräldsta bebyggare, tvärtom
föregicks af menniskor, som lefde samtidigt med de utdöda djurarterna
och under en geologisk epok, då förhållandena i vår verldsdel voro helt
annorlunda än nu. Att i år ange den tid, under hvilken dessa
menniskor lefde, är utom vår förmåga. Lyell beräknar, att för bildningen
af Missisippiflodens delta erfordrats en tid af omkring 100,000 år,
under hvilken tid således denna mägtiga flod ofÖrändradt flutit fram
i sin bädd. Och han anser att grusbäddame i Sommedalen icke äro
af yngre datum. Detta ger ett begrepp om den tid, som är i fråga.
Men dessa tidsmått äro for en geologisk epok ingenting öfverdrifvet.
Korallrefven vid Florida uppnå, enligt Agassiz, en ålder af 135,000 år
och tillhöra dock en nutidens bildning. Man har till och funnit
men-niskolemningar deruti, som uppskattats till 100,000 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
