Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om instrumentalmusiken. Några betraktelser med anledning af G. G. Gervinus’ bok om Händel. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin uppgift, att stödja sin undersökning på historien, är Gervinus sjelf
medveten af att bygga sin framställning p& satser, hvilka mången
gång blifvit uttalade under tonkonstens långa tillvaro, och hyser han
till och med icke större anspråk ifråga om sitt arbetes betydelse, än
att i ordnadt sammanhang och med strängt vetenskaplig bevisning
hafva sammanställt det här eller der redan uttalade. Det lider
imel-lertid intet tvifvel, att icke den med lika mycken sakkunskap som
kärlek för ämnet skrifva boken är i hög grad egnad, att, mera än
flertalet af nyare arbeten inom den musikteoretiska litteraturen,
bidraga till vinnande af fakta och bestämda begrepp rörande den konst,
hvilken för det allmänna vetandet, noga taget, är likaså obekant, som
den i det allmänna liftet länge utgjort en för enhvar känd företeelse.
Man kan i sanning icke annat än med största tillfredsställelse
läsa allt det sunda och upplysande, uteslutande på sakförhållanden
och exakt forskning grundade, som författaren meddelar om musikens,
resp. sångens, ursprung, om den helleniska tonkonsten, om de
för-tjenster, medeltiden eger om den musikaliska konsten. Med ej ringare
intresse följer man förf:s teckning af folkvisan och af musikens
sammansmältning med dramat, samt inhemtar mycken lärdom från hvad
han har att säga om instrumentalmusiken, både såsom ledsagande
sången och i sin tendens att vara en särskild konstart. En fördomsfri
musikkännare kan imellertid svårligen undgå, att under loppet af den
städse fängslande framställningen stöta på en betänklighet Den
frejdade förf. röjer nämligen en så afgjord förkärlek för den af
mennisko-rösten uppburna tonkonsten, att instrumentalmusiken inför honom synes
vara ett affall, en trolöshet mot musikens uppgift, att vara känslornas
tjusande språk. Bokens syfte går helt öppet ut på att bemöta den
under de senaste decennierna uppkomna och inrotade »fördomen», att
den sanna musiken vore den af ord och skaldekonst oberoende.
Emedan denna hufvudsakligast varit odlad inom musikens nyaste och
renaste skede, har man, med tyske teoretici i spetsen, trott henne vara
tonkonstens egentliga yttringsform. Detta bestrides af Gervinus på
det bestämdaste, och söker han för sin del visa, att
instrumentalmusiken saknar all sjelfständig konstbetydelse.
All konstutveckling har, jemlikt all annan mensldig verksamhet,
en kulminationspunkt och ett förfall. Musiken kan naturligtvis icke
undgå denna lag; och att hon verkligen, i åtskilliga af sina produkter
vid olika tidpunkter af sin historiska tillvaro, röjer förfall, kan lika
litet bestridas med afseende å denna som ifråga om hvarje annan
konstart Nu eger det verkligen grund, att vokalmusiken är
tonkonstens ursprungligaste och mest utbredda, hennes äldsta och tidigast
till konstnärlighet bragta yttringsform. Det är likaså säkert, att
instrumentalmusiken kommer till betydenhet under ett senare skede af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
