Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om instrumentalmusiken. Några betraktelser med anledning af G. G. Gervinus’ bok om Händel. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förfallet har på alla tider kunnat öfverkomma vokalmusiken, och om
instrumentalmusikens fel möjligen äro talrikare, bevisar sådant lika
litet hennes underlägsenhety som den nation kan anses röja en
gedignare sedlighet, hvilken under en råare kultur företer en ringare
mångfald brott, än fallet är inom ett mera civiliseradt och tättbefolkadt
samhälle. Gervinus sjelf framhåller till och med betydenheten af dessa
samma felgrepp1), hvilka »tillåtit tonkonsten, att uppmäta omfånget
af sin verld åt aUa gränser till, dit vokalmusiken allena aldrig hade
framträngt» Man har i sanning svårt att fatta, huru den konstform
kan betraktas såsom underlägsen, hvilken genom sina fel bringar
tonkonsten till insigt om sin magt och sina tillgångar, medan de
af-vägar, som beträdas af vokalmusiken, hafva till påföljd ett förfall som
påkallar en genomgripande reform.
Äro sålunda instrumental- och vokalmusik i lika grad utsatta för
möjligheten att fela, kunna de med hänsyn till en ytterst vigtig, af
Gervinus mästerligt framhållen omständighet anses räcka hvarandra
handen till en förening, deruti ingen rangskilnad är tänkbar. Ehuru
sången utgör musikens tidigaste form och i så måtto kunde i allmänhet
gälla för den musikaliska konstverksamhetens ständiga forutsättning —
i den bemärkelsen ungefär som ägget är grundvilkoret för det
orga-niskt-lefvande —; har dock det instrumentala elementet en väsendtlig
betydelse för vid den vokala musikens utveckling. Den tarflighet och
otymplighet, den monotoni och osäkerhet, hvarmed sången i dess
ursprungsskick städse är behäftad, öfvervinnes först i och med
förhanden-varon af musikaliska instrumenter och den motsvarande skickligheten i
deras handhafvande. Innan denna fördel blifvit förvärfvad, finnes ingen
harmoni, ingen modulation, ingen kännedom af och intet välde öfver
tonförhållandena, ingen säkerhet uti behandlingen af tonmaterialet och
ingen hållning vid utöfvandet af sjelfva den naturgifna sången* 2). Må
denna sistnämnda vara aldrig så mycket förutsatt för musikens
uppkomst, så utgör det instrumentala en icke mindre oeftergiflig
förutsättning för tonkonstens bestånd. Det vokala elementet upplåter för
musiken dess naturligaste, första material, hvilket af det instrumentala
lyftas till sann konstnärlig användning och behandling. Vokal- och
*) Handel and Shakespeare, p. 158.
2) Jfr. Handel und Shakespeare pp. 136—139, der allt det här ofvan påpekade med
synnerlig åskådlighet och öfvertygande bevisning är framhållet. Det borde dock tilläggas,
att sjelfva sången såsom nrsprnnglig natnrgåfva höjes till konstnärlighet forst sedan rösten
undergått en behandling, liknande den man måste underkasta sig för att knnna braka ett
musikaliskt instrument. £n icke skolmeasigt utbildad röst tränger sällan »till hjertat»; den
veritabla »natursången» skänker i längden ingen större njutning än t. ex, det egyptiska
skablonmåleri, som i konstvärde upphinnes af skolbarns fargkludd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
