Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om instrumentalmusiken. Några betraktelser med anledning af G. G. Gervinus’ bok om Händel. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underordnade betydelsen, att för öfrigt ega ett blott ocb bart
instruktivt syftel).
Skall instrumentalmu8iken innehafta en betydelse bredvid den
vokala och således icke vara en härmning deraf; så är det giftet, att
bon måste komma dertill formedelst något, som är oberoende af
sången. Ett sådant något finnes verkligen och har, jemte det närmast
i rösten sig yttrande känslolifvet, sedan uråldriga tider varit ett af
vil-koren för musikens förhandenvaro. Det är dansen. Ursprungligen eger
musiken — såsom förhållandet ännu är hos nationer af lägre
bildningsgrad — sin tillvaro uti sång och dans i gemensam och samtidig
ut-öfning. Då, jemlikt all utvecklings grundlag, en särskiljning af det
ursprungligen förenade inträder, fortgår musiken icke uti odlandet af
den ena yttringsformen allena, utan bibehåller sig i en samtidig
tillvaro af dem’ båda. Den del af musiken, som beständigt framhärdar i
konstnärlig sjelfständighet och ofta anlitas till att ingjuta nytt lif uti
den hos religionen tjenande sången *), — folkvisan: — forblifter ock
i närmaste frändskap med dansen, sådan denna fortplantar sig från de
muntra svängningarna vid marknads- och byfester (kermess) ända ned
till den högtidliga och till och med sorgtyngda gången under marschen.
I dansen finnes uppenbarligen ett element, som icke är identiskt med
sången och ändå eger det närmaste samband med musiken.
Instrumentalmusiken blir här en tolk för sådant, hvartill rösten och sången
befinnas vara otillräckliga. När den ystra glädjen och den dystra
sorgen, ehuru djupt och innerligt kända, icke mer komma till ordet
kan ännu instrumentet, genom anlitande af hastiga löpningar eller
långt-uthållande ackorder tydligen uttrycka det, hvarvid rösten
förstummas.
Att den särskilda betydelse, instrumentalmusiken eger oberoende
af sången, erhålles genom den funktion, denna konst eger vid dansen,
framgår enklast ur instrumentalkompositionemas beskaffenhet och ur
den vigt, dansen för tonsättare af denna klass städse behåller.
Symfonien och kammarmusiken öfterhufvud hafta menuetten, marschen,
rondo’n, d. v. s. ringdansen, intill denna dag till sina väsentliga
delar. Anlitande derjemte fugan och canon’et — men dessa, väl
att märka modifierade genom deras begagnande vid orgelspelet —
hafta den klassiska instrumentalmusikens huftudarter tillika uppstått
genom anslutning till de s. k. suitema, hvilka, som bekant, bestodo
af en i viss ordning sammanställd följd af dansstycken. Den
sålunda utbildade typen för större kompositioner inom
instrumentalmusiken har haft ett århundrades giltighet och har uppburits af de * 3
f) Handel und Shakespeare pp. 147, 151 ff.
3) Anf. arb. pp. 93, 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
