Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om instrumentalmusiken. Några betraktelser med anledning af G. G. Gervinus’ bok om Händel. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
består af, ofta till och med skarpt frän hvarandra åtskilda, variationer,
bildade efter en strängt musikalisk princip 1). Den genom sådana
musikverk fullt vunne åhöraren frågar icke, hvad kompositören med denna eller
denna sats velat uttrycka eller framställa, utan huru han behandlat
och gestaltat ett af honom upptaget tema. Den konstnärliga
njutningen af utmärkta arbeten öfverhufvud kommer oundvikligen till
denna sistnämnda ståndpunkt, ju större den förtrogenhet är, man
genom upprepad beröring eger med sjelfva konstverket. Medan de
bildande konsterna och poesien, samt ej mindre den till henne sig
slutande vokalmusiken, till en början bjuda åskådaren eller åhöraren
ett hvad, det han eger att jemföra med ett visst original inom
verkligheten, för att först derefter, men då för alltid, finna konstnjutningen
uti uppfattandet af sättet, huru konstnären gått till väga; försätter
instrumentalmusiken oss omedelbarligen under de njutningsvilkor, som
betinga ett uppfattande af konstförfarandet.
Af det nu sagda följer naturligtvis, att instrumentalmusikens
konstnärliga betydelse främst ligger uti det formella och att den dermed
åstadkomna njutningen bestämmes af det nöje, en på strängt
konstnärliga lagar grundad och af konstnärlig fantasiverksamhet uppburen
lek förmår skänka. All konst vill gifva njutning, under iakttagande
af vissa hennes eget väsende inneboende lagar, sådane de afse
gestaltandet af något genom fantasien fixeradt innehåll. Såvida fantasien
utgör den oeftergifliga förutsättningen för all konstverksamhet, går
också hvarje konst ut på en lek 1 2 3), så allvarligt den än må vara menad
och så mycket allvar dess åstadkommande och genomförande än må
fordra. Uti instrumentalmusiken framstår denna sida af konsten
ome-detharast i den skenbart oförmedlade produktionen och den mera i
konstnärens magt liggande gestaltningen af det till föremål för lek
tagna innehållet Fantasiverksamheten uti de öfriga konsterna är
1) Om den platta salong9mnaiken och det ih&liga virtoosväsendet gjort variationerna
till en värdelös trivialitet, så är detta lika litet ett bevis mot forf-.s argumenter till förmån
för instrnmentalmnsiken, som rimsmidares ömkliga olåt bevisar något mot diktkonstens
betydenhet. Abusus non tollit ttsum. — I sammanhang med det här ofvan om det sångbara
i instrumentalmusiken yttrade vill jag påminna, att noktnruer, ballader och andra till
sången sig slntande instrumentalkompositioner icke stå på en linie med 8. k.
transskriptioner, utan äro sjelfständiga, för instrumentet beräknade tonverk.
3) Till och med en så doktrinär och för en nog öfverspänd uppfattning af konsten
benägen estetiker som Schiller kan icke nndgå att framhålla leken såsom utgörande
konstens grundval (jfr. Briefe ti ber die åsihetuche Erziehung de» Menschengetchlechta, br. 15 &
26). Jag anför denna märkliga omständighet, emedan man i våra dagar tyvärr icke ännu
honnit alldeles frigöra sig från den genom tysk spekulation i omlopp satta skefheten, att
i konsten se något mysteriöst-ärevördigt, som borde ställas i närmaste grannskap till —
man vet ej rätt, om högre eller lägre än religionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
