Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska postväsendet och något om postreformen på 1860-talet. Af J. Carl Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vissa punkter lände det svenska namnet till ringaktning; att
post-kommunikationerna med utlandet vore dels otillräckliga, dels
misslyckade, i vissa fall umbärliga, i andra blott till hälften genomförda;
att sommarpostgången befann sig i ett synnerligt virrvarr; att
postbefordringarne icke bidrogo till det helas framgång; att postpersonalen
saknade öfverallt bildningstillfällen, flerestädes bröd, ej sällan alla
ut-sigter för framtidon och dymedelst all benägenhet att vid verket stanna
qvar, om de dugde till och lyckades erhålla ett annat brödförvärf;
samt att om ingenting snart åtgjordes vid dessa bedröfliga förhållanden,
den annalkande jernvägsinstitutionens påtryckning snart skulle alldeles
kullkasta den gamla postverksbyggnaden och göra slut på hela
post-regalet. Promemorian föreslog slutligen: att använda den enda
utländska postanstalt, Sverige ännu egde qvar, till bildningsanstalt for
unga postadepter; att utsända en duglig person för att studera de
nyaste företeelser på postgébietet i England, Frankrike, Frankfurt,
Österrike, Preussen, som de nya kommunikationsvehiklema framkallat,
dessa länders postförhållanden till hvarandra och till Sverige, deras
konventioner, postmachineri, arbetsfördelning, pröfhing, vilkor,
uppmuntran, utbildning o. s. v., hvorefter han skulle afgifva redogörelse
till Finansdepartementet; på grundvalen af hvilken berättelse man sedan
kunde, antingen genom en postkomité, eller på annan väg, skrida till
hufvudsaken: »Svenska postväsendets ändamålsenliga reorganisation.*
Omöjligheten af att med dylika framställningar inverka direkte
på Poststyrelsen sjelf hade på ett särdeles eklatant sätt nyligen
framstått, då fråga väckts om den genom de redan påbegynta jernvägarnes
byggande öfverhängande nödvändigheten att utverka utrymme och
tjenligt inredda lokaler för postexpeditioner uti alla jernvägsstationshus,
innan dessa hus ännu blifvit uppförda — och åt hvilken vänliga
erinran vederbörande i verket alldeles vändt döförat De begrepo den ej.
För att icke lemna något lofligt medel oförsökt, fördristade sig
Promemorians författare slutligen att i landets officiella blad, Post- och
Inrikes-Tidningar, som direkte alstrats ur postverket, söka en hjelpare
åt den gamla modren, genom att der sprida kunskap i ämnet, hvilket
skedde i en serie af artiklar: »Om en Postreform», af hvilka den första
framträdde den 12 November 1858; och i hvilken artikelserie visades
särskildt hvad regeringen, hvad poststyrelsen, hvad allmänheten,
posta-lisk litteratur, ångbåtstrafiken, telegrafnätet, jernvägarne, ständerna,
portofriheten, tidningarne, personalen, arbetsmetoderna,
kostnadsför-slager, nya inkomstkällor, bildningsanstalter, tjensteprof, tjensternas
klassifikation, utländsk tjenstgöring, resestipendier, pensionsfond och
human behandling skulle kunna bidraga till svenska postverkets
sannskyldiga förkofran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
