Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska postväsendet och något om postreformen på 1860-talet. Af J. Carl Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde på förhand utsippra. Detta innehåll gaf Sverige de största
anledningar till bedröfvelse öfver det sätt, hvarpå dess sociala, politiska och
ekonomiska interessen vårdats i utlandet. De svåraste felen vbro:
stadgandet att svenska brefvexlingen skulle »företrädesvis»föras öfver
Stral-sund, hvarigenom fördragets tendens blef att öfver Preussen leda hela den
brefström, af hvilken dittills ellofva tolftedelar tagit vägen öfver
Danmark och Liibeck; att så stora omkostnader och ansträngningar
nedlades på detta stralsundersystem, att föga eller intet återstod for att
hålla oss andra vägar öppna; att Preussen, denne vår mäktigaste och
alltså farligaste granne åt detta håll, fick fullmakt att å våra vägnar
uppgöra med öfriga tyska stater, så att nätet desto starkare kunde
tilldragas omkring oss; att i detta fördrag Preussen fick af oss utverka
åt Norge en årlig eftergift af minst 36,000 rdr, och derigenom blef
en bundsförvandt åt Norge emot dess brödrarike, samt att tillochmed
våra postaftal med Danmark gjordes i viss mån för framtiden
beroende af preussisk medverkan och inblandning. På detta sätt var
Sveriges utländska postgång kringränd, och skadan oersättlig. Genom
detta »stralsunder-fördrag» var också i sjelfva verket Sveriges sista
återstående besittning på kontinenten — dess postbefogenhet i
Hamburg — till spillo gifven, ehuru den af gunst och nåd fick vegetera
ännu några få år, innan den, allt i samma decennium, fullständigt
upplöstes. Kritikenl), som förutsade de olyckliga resultaten, blef
allt för snart sannspådd. Det dröjde icke länge, innan man tillochmed
på svenska sidan insåg misstaget. Fördraget begynte tillämpas i Maj
1865; postgången skulle större delen af året vara daglig och besöijas
med 3 postfartyg, samt fortgå minst sex år. Men redan 1868 skedde
inskränkningar och man började annonsera efter privata fartyg, som
kunde hafva lust att på egen risk sköta postföringen. Denna
sistnämnda inställdes, delvis i September, helt och hållet hån ult.
Oktober 1868. Fördraget upphäfdes i Februari 1869 och det s.k.
»Stral-sundersystemet», det ofvanbemälta »företrädesvis», varade icke mera än
3J år i stället för (minst) 6. Det var ett försök — som misslyckades,
och som aldrig hade bordt göras; det var utdömdt af sakkännare både
i Preussen och det öfriga Tyskland innan det kom till verkställighet;
ja, innan det ratificerades klagade tillochmed svenska poststyrelsen att
hon blifvit förbigången vid underhandlingarne, hvilka ofta utan hennes
hörande instruerats direkte från finansministern i Stockholm till
underhandlaren i Berlin. Tyskland skrattade och Sverige — sof.
Sof är emellertid icke rätta ordet, ehuru de sofvo som hade bordt
vaka, under det att andra, hvilkas overksamhet skulle varit Sveriges
1) T. ex. Göteborgs Handelstidning 1864, höstetiden, och Nya Dagl. Allehanda
vir-tiden 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
