Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi måste här stanna, ty vi skulle blygas att inför ett svenskt
folk behöf^i påminna om Gustaf III:s sångartidehvarf; om en
Bell-man, så egendomligt nationell, att intet annat folk kan rätt fatta
och uppskatta honom; eller om en Kellgren, en Thorild, en
Lidner, en A. M. Lenngren m. 11.; eller om vi behöfde nämna,
att äfven vetenskapen och konsten samtidigt ägde målsmän, som
tillvunnit sig den vetenskapliga och konstnärliga verldens
beundrande uppmärksamhet. Endast konungens — hvad skola vi säga?
— kortsynta nit eller fåfänga hindrade Sergel att i Rom uppnå
spetsen af nyare tidens konstnärskap i bildhuggarekonsten. I
hvilken litteratur finna vi en motbild till K. A. Ehrensvärd, der
väsende och form äro så egendomligt sammangjutna som vore det en
bild i brons? Schéele ensam bar ju en hel, då nästan obemärkt
vetenskaplig framtid på sina skuldror? Ja! från utlandet förspörjas
i våra dagar röster, som vilja påstå, att han i snille öfverträffade
sin hittills mera fräjdade landsman och efterföljare — J. Berzelius.
Och veta vi ej alla, att, när de inskränkande statsformerna
1809 störtade tillsamman och enväldets murkna stam bröts ocli
upprycktes med roten för att gifva plats åt det för alltid, som vi
hoppas, på svensk mark grönskande frihetsträdet, vaknade liksom
med ens nya skaror af mångskiftande sångfåglar och satte sig på
dess grenar och sjöngo allt skönare och skönare i kapp, så att
hela landet lyssnade och tjusades deraf? Ja! den sången hördes
vidt och bredt, i allt mera vidgade kretsar, tills den trängde långt
bort öfver främmande land och haf.
Imellertid gick ock vetenskapen med snillets fackla fram och
lyste i alla riktningar för menskligt vetande, och frukterna deraf
kommo ej blott oss till godo, utan äfven någon gång den odlade
verldens nu lefvande folk och deras efterkommande.
Svenska namnet, så äradt för fordna krigiska bedrifter,
började nu mer och mer med aktning, ja!; beundran nämnas för sina
sträfvanden äfven inom det fredliga arbetets, det skapande snillets
rastlöst idoga frihetsverld.
Vi ega således en litteratur af icke ringa värde, ej blott för
oss, utan äfven för andra odlade folk, men vi hafva ej alltid
vetat och veta måhända ej ännu att rätt uppskatta densamma. Det
kommer sig otvifvelaktigt deraf, att vår uppfostran ej varit så
nationell, som den bort vara. Att man nu börjat inse det, visar sig
af åtskilliga tecken, hvarom vi förut nämt, och af andra, hvilka vi
skola antyda.
Sedan de store, af nationen med förkärlek omhuldade
förfat-tarne från vår litteraturs gyllene tidehvarf i det närmaste samti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
