Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger nämnas blott till namnet i det annars så vidlyftiga
litteraturhistoriska arbetet. Hvad Ling varit, hvad han är och kanhända
ännu mera blir, inser nog den, som ser till väsendet och ej
ensidigt till formen. Den ädle B. v. Beskow har till en del antydt
det, likaså Atterbom, men då en eller annan måhända misstänker
desse domare for öfverdrift i ett godt, så torde Geijer och Tegnér
fä gälla som fullgiltiga "auktoriteter». Båda beundrade Ling för
hans poetiska djup och rikedom och för det storartade i hans
syfte. De voro derföre ej blinda för hans fel, hans öfverdrifter,
och den grekiskt finbildade Tegnér stötte sig vid hans råa form.
Men likväl förrådde Tegnér sjelf stundom likartade öfverdrifter, ehuru
den glänsande formen öfverskyla dem för mängden. Vi förmoda
alltså, att formen i Lings dikt blef äfven den »klassiskt» bildade
Malmström så motbjudande, att han förbisåg väsendet och ej ville
gifva honom någon plats i vår andliga odlings historia.
Att äfven »fosforisterna», hufvudsakligast Atterbom, ur formell
synpunkt klandras, se vi tillräckligt, ty nära nog halfannan del
egnas dem, under det »göterna» affardas på något öfver 20 sidor.
Vi hafva hört, att hvarje författare bör egentligen bedömas efter
det bästa han alstrat. I så fall tro vi, att äfven Atterbom
kommer att som skald fä en högre plats än Malmström synes benägen
att gifva honom. Man må af naturen ega mindre sinne för den
sublimerade lyrik, som utmärker Atterbom, men den allsidigt
estetiskt bildade skall likväl helt visst gifva honom jemte Stagnelius
främsta platsen i detta slags dikt l). Under massan af olater och
tillmålen af många slag begrafves imellertid snart sagdt hela den
romantiska skolan. Atterbom kallas stundom med en viss vördnad
»mästaren», under det han icke sällan behandlas som en skolgosse,
ja, någon gång, som det tyckes, med förakt. Sådant synes oss
betänkligt från en akademisk lärostol, isynnerhet när det gäller
fortjente fosterländske män, som — säge hvad man vill — dock
synbarligen hade ett ädelt mål i syfte, om ock ungmodet äfven
här misstog sig om rätta sättet att nalkas och uppnå detsamma.
Förvillelser finnas på alla menskliga vägar, men afräknas de med
ett kärleksfullt sinne, så torde man mångenstädes finna, att det
goda är mägtigare än det onda och att det lönar mödan att
uppleta och utmärka det. Så synes Malmström éj hafva tänkt vid
behandlingen af »fosforisterna» eller ock var honom en djupt rotad
») Den för allt sannt, godt och skönt öppne Geijer visste ock att mer än nigon
uppskatta A t ter boms verkliga natur och förtjenster. Han lät ej förvilla sig af
ung-domsfel eller den fördom, som en af tillfälligheter tillskapad »opinion» alstrar. Han
dömde sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
