Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Emanuel Svedenborg, hans personlighet och verksamhet, bedömda ur den Nya kyrkans synpunkt. Af R. L. Tafel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begär strömmar lif från Gud och genom detta tillströmmande
vid-magthålles lifvet i menniskans själ, på samma sätt som lifvet i
hennes kropp vidmagthålles genom tillopp af värme och ljus från
den naturliga solen.
Menniskan är vid sin födelse endast lekamlig; under
barndomen och ungdomen blir hon allt mer och mer naturlig, och när
hon inträder i den mogna åldern är hon i stånd att blifva
förnuftig. Menniskan blir likväl icke förnuftig endast genom att
begrunda hvad hon förmedelst sina sinnen har och ser samt genom
att skilja mellan det sanna och falska; hon måste äfven handla i
öfverensstämmelse med sitt förnufts insigter. Ty menniskans
förnuftiga själ består, såsom ofvan är nämdt, af känslor såväl som af
tankar, och det är känslorna som erhålla lif från Herren och jemte
lifvet ljus. I jemnt förhållande till styrkan och utvecklingen af
menniskans förnuftiga affekter står följaktligen hennes ifver att
begrunda de fakta, hennes naturliga själ förebringar, samt äfven
kraften af det ljus i företåndet som gör henne mägtig att skilja
mellan sannt och falskt Menniskans känslor utvecklas och stärkas,
alltefter som de tillåtas gifva sig luft i handlingar — ty allt
tillströmmande sker i förhållande till utströmmandet; men om hennes
känslor icke tillåtas strömma ut i handlingar, vissna de och dö.
Hvarje sannt förnuftig menniska är följaktligen äfven i hög grad
praktisk; i sjelfva verket bevisas just af hennes praktiskhet att hon
är förnuftig och vice versa.
Detta är en kort framställning af läran om menniskans
förståndiga, såväl som hennes naturliga själs beskaffenhet jemte
medlen för deras utveckling, sådan den innehålles i Svedenborgs
teologiska skrifter och genom hvilken han gifvit oss klafven till
uppfattningen af hans egen beredelsetid. Det är ett rön af stort
intresse att finna huru fullkomligt berättelsen om hans egen
förnuftiga själs utveckling bestyrker uppgifterna i hans teologiska skrifter.
Innan Svedenborgs förnuftiga själ var mogen för utveckling
måste hans naturliga själ tillfyllest förses med sakkännedom, och
enär han skulle komma att erhålla »en grundlig kännedom af alla
virtutes physicales et morales in hoc mundo till att emottaga denna
nya uppenbarelsen» (se hans »Samtal med Gjörwell», p. 222), måste
han i sin ungdom hafva varit genomträngd af det innerligaste
begär att förvärfva kunskap i alla vetenskapens grenar. Den
skriftliga berättelsen om hans lefnad begynner år 1709, då hau var 21
år gammal och just hade slutat sina ungdomsstudier. Han måste
hafva varit en lärd af första rangen i fråga om klassikerna och
matematiken, ty vid sin promotion offentliggjorde han en särdeles lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
