Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Emanuel Svedenborg, hans personlighet och verksamhet, bedömda ur den Nya kyrkans synpunkt. Af R. L. Tafel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa invärtes ting, åt hvilka han befattes att egna sin själs
verksamhet, äro de som innefattas i ordets inre betydelse och
af-handla Gud, andeverlden och menn isko själen. Denna befallning
synes hafva kommit till honom i form af en brytning i hans
sjalslif, hvarigenom han förlorade hågen att studera naturförhållandena
ensamt för deras egen skull utan föranleddes att betrakta dem
endast såsom medel till ernående af kunskap om Gud,
andeverlden och menniskosjälen. Att en sådan förändring försiggick i
hans känslor skönjes klart genom jemförelse mellan arterna af
hans kärlek till vetande under de begge tidskiftena af hans
be-redelse. Under första tidskiftet var denna kärlek blandad med
begäret att vinna belöning och gillande, hvilket synes af följande
utdrag ur hans bref: »Om jag theruti blifver tncouragerad,
menar jag att giöra flera inventioner__________ men utan encoura-
gement wore thet sjelf sig at plåga etc.» (Se hans bref dateradt
London, Aug. 15, 1712); samt vidare: »För en nan’ lärer then
kunna kallas, som är en lös och obunden karl och ser sitt rum
utom landz och likwel förblifver här i ett mörker och fryser här
till, ther Eryanider. invidite och Pluto hafva satt sin boning, och
the disponera om alla belöningar, tå sådana mödor som jag lagt
mig på belönas med en uselhet.» (Se hans bref dateradt den 1
Dec. 1719).
Hur olika är ej den anda som uttalat sig i hans »Principia»,
det första arbete han under sitt andra lefnadssldfte offentliggjorde!
Vid slutet af detta underbara verk (p. 451) säger han: »Med
ut-gifvandet af detta arbete har jag icke åsyftat att förvärfva de
lärdas gunst’; ej heller att skapa mig ett namn och skörda ära;
utan är det allenast af ren kärlek till sanningen jag förmåtts att
offentliggöra detsamma. Det bekymrar mig alltså föga om jag
gillas af alla eller af ingen, om jag erhåller mycket eller intet
pris. Den som endast traktar efter sanningen och den sanna
filosoflen, frågar icke efter dylika ting. Om jag skulle vinna bifall
och loford, skall detta blifha mig af värde endast såsom ett bevis
att jag funnit sanningen.» Att han under andra skiftet af sin
beredelsetid leddes af en oblandad kärlek till sanningen,
ådagalägger han äfven i det ofvan omförmälda brefvet till Oetinger,
hvaruti han yttrar: »Derjemte har Herren förlänat mig förmågan
att älska sanningen på ett andligt sätt, d. v. s. icke för hedenis
skull, ej heller för nyttans skull, utan för sanningens egen skull,
ty hvar och en som älskar sanningen för sanningens skull, han
skådar den af Herren; ty Herren är vägen och sanningen. Joh.
14: 6; men hvar och en som älskar den för ära eller vinning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
