Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Emanuel Svedenborg, hans personlighet och verksamhet, bedömda ur den Nya kyrkans synpunkt. Af R. L. Tafel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men innan han kunde blifva upplyst nf Herren i de två högre
betydelserna, måste han först erhålla en fullständig kunskap i de
två lägre. Härtill hörde en grundlig kunskap i det hebreiska
språket, och studiet af detta språk sysselsatte honom i mer
än två år, ty så sent som i September 1747 förekommer ett
öfningsstycke i hebreiska i hans andliga dagbok. Med skriftens
innehåll hade Svedenborg blifvit fullkomligt förtrogen före 1745;
ty han hade alltid varit en flitig bibelläsare, och detta isynnerhet
under tiden för sina svåraste frestelser, från 1743 till 1745, då
han ständigt anmärkt i sin dagbok de delar af bibeln som han
genomläst. Han hade också under en tidigare period, medan han
höll på med att utforska själens beskaffenhet, företagit en grundlig
analys af apostlarnes bref i afsigt att af dem erhålla något ljus i
detta ämne. Och medan han utvecklade läran om »korrespondens»
och »representation» för arbetet Regnum animale, samlade han ett
stort antal bibelcitat för att medelst dem bevisa nämda lära. Men
i den inre andliga betydelsen undervisades han af Herren från
1745 till 1747, och det är denna betydelse som användes i
»Adver-saria» från början till slut med tillfälliga skymtar af den andliga
och äfven af den himmelska betydelsen. Medan han var sysselsatt
härmed, erhöll han också en allmän kunskap om den andliga
betydelsens läror, hvilka utgöra den kristna religionens sanna läror,
och allteftersom han imottog dessa, frångick han de gamla och
falska läror han insupit från sin barndom. Ty ehuru han genom
Guds förRyn bevarades från att stadfasta sig i dessa falska
lärosatser, kunde han likväl ej underlåta att qvarhålla dem i minnet.
Den enda lärosats som inträngde djupare i hans själ var dock
läran om treenigheten, sådan den uppfattas inom protestantiska
kyrkan, hvilken lära han vid flera tillfallen sökte filosofiskt förklara;
och det synes som om han varit nödsakad, för att frigöra sig
der-ifrån och för att erhålla en sann föreställning om frälsaren och
hans verk, att samla alla de ställen i bibeln som handla om Gud
och att sorgfälligt undersöka och jemföra dem, hvilket han gjorde
i tvä samlingar af bibelställen, hvaraf den ena bär namnet: »De
Messiah ventur o in mundum» och den andra utgafs af dr Tafel
under titeln »Dicta probantia». Men läran om rättfårdiggörelsen
af tron allena utan gerningar hade han förkastat allt ifrån sin
barndom, som synes af ett yttrande i ett bref till dr Beijer år
1769: »Ifrån det 6:te til 12:te året har mit nöje varit at discourera
med Präster om Tron, och at allenast de taga den emot, som
öfva den kärleken.» Äfven sedermera bestred han fortfarande läran
om tron allena; så gjorde han vid slutet af sitt första stora verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
