Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Emanuel Svedenborg, hans personlighet och verksamhet, bedömda ur den Nya kyrkans synpunkt. Af R. L. Tafel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den frågan har nyligen blifvit framkastad af medlemmame
af den Nya Kyrkan: Huru böra de teologiska verk betraktas, som
Svedenborg efterlemnat i manuskript? Bör man tillskrifva dem
samma betydelse som dem han sjelf utgaf? Denna fråga kan i
sjelfva verket omskrifvas i följande: Voro de verk Svedenborg
efter-lemnade i manuskript skrifna af Herren med honom som verktyg?
eller m. a. o. upplyste Herren hans själ och ledde hans tankar,
medan han skref dem, eller ej? Ty om Herren upplyste hans själ
och ledde hans tankar, äro de ifrågavarande skrifterna af samma
betydenhet som de af honom sjelf utgifna. — På denna fråga gifver
Svedenborg sjelf följande svar: 1) »Jag betygar i sanning, att från
den första dag, då jag blef kallad till detta arbete, jag ej
imottagit något rörande den Nya kyrkans lära (d. v. s. angående Gud,
den andliga verlden och menniskosjälen) af någon engel, utan af
Herren sjelf, medan jag läste hans ord.» (Dew sanna kristna
religioneni, s. 779) 2) »När jag tänker på hvad jag håller på med
att skrifva, och medan jag skrifver, är jag begåfvad med en
fullständig inspiration, eljest skulle detta vara mitt eget, men nu vet
jag förvisso, att hvad jag skrifver är Guds lefvande sanning.» Se
Svedenborgs »Samtal med Gjörweil.» — Om derföre Svedenborg
från den första dagen, då han blef kallad till sitt arbete,
undervisades af Herren ensam i den Nya Kyrkans lära, och om allt
hvad han skref var Guds lefvande sanning, gäller detta om alla
hans teologiska skrifter, både dem han sjelf utgaf samt dem han
cfterlemnade i manuskript. Dessutom har han ingenstädes gjort
någon skilnad mellan de verk han efterlemnade i manuskript och
dem han sjelf utgaf.
Men antag att man åter frågar oss: Om dessa manuskript
innehålla »Guds lefvande sanning», och om Svedenborg, medan han
skref dem, befann sig i ett tillstånd af »fullständig inspiration»,
hvarföre lemnade han dem då outgifna? Innan vi gå att besvara
denna fråga, måste vi först tasta uppmärksamheten på den egna
beskaffenheten af Svedenborgs inspiration, hvilken, såsom han
anmärkte till Gjörweil, var en »donum particularissimum». Den
bestod ej i någon förestafning, ej heller leddes han likt ett
modernt spiritistiskt »medium», d. v. s. Herren begagnade
honom ej endast som ett verktyg att skrifva med, ej heller
inträngde Han i hans tankar och derifrån in i hans uttryckssätt
med sanningar som Svedenborg ej förstod och om hvilka han ej
kunde göra sig något klart begrepp, utan vid bildandet af hans
tankar och idéer blef Svedenborg inspirerad och ledd af Gud, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
