Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Socialismen och kommunismen från revolutionstidehvarfvet intill våra dagar. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget till utjemnande af spliten dem imellan. Kapital utan ett
arbete, som vidmagthåller och foröker detsamma, är icke allenast
dödt, utan förtär sig sjelft. Derföre har kapitalisten sitt intresse
i arbetet och arbetarne, och ju mer han tillgodoser dessa sednare,
desto mer befrämjar han deras verksamhet, arbetet och sin egen
fordel. Omvändt har äfven arbetaren sitt intresse i kapitalet, i
det att detsamma gifver honom arbete och sämedelst, vid en rättvis
organisation af arbete och förvärf, bereder honom, förutom hans
uppehälle, äfven möjligheten att sjelf blifva kapitalist Nekas kan
för öfrigt icke, att de genom historiska tillfälligheter på
mångahanda sätt uppkomna nuvarande egendomsförhållandena i sig
innefatta en betydande obillighet och orättvisa.
För att socialismen skall kunna uppryckas med roten, behöfves
det framför allt att, djupare än som skett, grunda eganderätten på
och genom personlighetsbegreppet. Låter det sig visas, att den
menskliga personligheten, äfven efter sin bortgång ur tiden,
fortsätter sin verksamhet i nya tillvarelseformer, så är arfsrätten
grundad på detta faktum, och ett angrepp på densamma blir då ett
angrepp mot sjelfva personlighetsprincipen, på hvilken socialismen
stöder sig. Är icke den, som i sista hand förfogar öfver sin egendom,
ännu verklig egendomsinnehafvar^ och vore han väl det, om han
icke kunde förfoga öfver sin egendom? Den som anfaller
arfsrätten, anfaller dermed äfven personlighetens eganderätt. Häri
ligger den afgörande punkten för en vederläggning af socialismen. —
Den på den fria personlighetens princip grundade staten behöfver
på intet sätt kränka arfsrätten, utan har fastmer till pligt att
anskaffa alla garantier för ett fullkomligt befästande af nämnda rätt,
och derigenom att den åt enhvar, förmedelst upplysning och frihet
i handel och vandel, tillförsäkrar utvecklingen och bruket af hans
krafter, står den i full samklang med sin princip. Eger det
der-jemte sin riktighet, att det kapital, som icke arbetar, tillintetgör
sig sjelft, så kan det ej vara statens uppgift att söka förhindra
alla rubbningar i en dylik besittningsrätt, utan bör den anförtro
åt de lefvande krafternas allmänna verksamhet att omsider
åvägabringa en rättvis grund för äganderätten inom samhället. Hvad
som derjemte åligger staten, är ordnandet af utbytet och
fastställandet af förhållandet mellan arbete och behof, så att detsamma
bringas i någorlunda jemnvigt, en uppgift, som både är svår och
tillika beroende på en intemationel samverkan.
Efter dessa allmänna inledande betraktelser öfvergå vi till en
framställning af de socialistiska och kommunistiska teoriernas
historiska utveckling, dervid dock lemnande åsido, såsom jemförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
