Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Socialismen och kommunismen från revolutionstidehvarfvet intill våra dagar. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hof utan geuom upphäfvandet af egendomen och den derå
grundade sociala olikheten. Gracchus Babeuf, född 1762 i S:t
Quen-tin, trädde i spetsen för dessa män, förband sig, för att
yttermera förstärka sitt parti, med de ännu öfrigblifna
anhän-garne af Robespierre och den demokratiska republiken, stiftade
»Société du Panthéon», som inom kort räknade ett par tusen
medlemmar, och utgaf en tidning, Le Tribun, hvilken med förföriskt
patos framställde läran om den absoluta likheten, med päföljd att
pöbelns vilda passioner retades till ett utrotningskrig mot de
förmögnare klasserna. Direktorium lät förfölja Babeuf samt
undertrycka sällskapets offentliga sammankomster, men genom sina med-r
lemmar verkade det i hemlighet och förberedde en uppresning.
Detta partis grundsatser innehöllo den mest afgjorda kommunism:
»All egendom tillhör folket, hvilket sålunda allena är
egendoms-egare. Hvar och en har rätt till en lycklig existens, och i utbyte
derimot pligt till arbete, hvilket sistnämnda likväl icke mer bör
öfverlåtas åt den enskildes godtycke, utan ordnas genom lagar,
som äro egnade att befordra lusten till detsamma och täflan i
detsamma. I utförandet af mera oangenäma slag af arbeten
deltaga medborgame turvis. Alla hafva rätt till allt; den
fullkomligaste likhet i njutningar införes, och högsta magten drager
försorg om att hvar och en må kunna lefva i ett passande välstånd,
hvilket blir så mycket lättare, som följden af ett allmänt arbetande
måste blifva öfverflöd. Arbetet bör företrädesvis bestå i åkerbruk,
hvarimot man på vetenskapens, konstens och manufakturens
områden bör inskränka sig till det oundgängligast erforderliga.
Likhet i bostad och beklädnad införes, på det att ej en gång i det
yttre och tillfälliga den ene må särskilja sig från den andre. Alla
barn föras till ett stort uppfostringshus och här meddelas åt alla,
utan åtskilnad i afseende på andlig begåfning, en högst enkel och
för alla fullständigt lika uppfostran. På det att icke genom pressen
tilläfventyrs må utsås några frön till blifvande olikheter, bör det
tryckta ordet ställas under den strängaste censur. Likaså böra
alla stora städer upphäfvas, emedan de sociala olikheterna der
framträda skarpast, på grund hvaraf tillvaron af större städer är
att anse såsom tecken till sjuklighet inom det offentliga lifvet.»
Babeuf och hans anhängare insågo väl att man icke, så
att säga, med ett slag kunde bereda verklighet åt dessa idéer
och ville derföre först, i jembredd med det bestående på
privategendomen grundade tillståndet, gifva föredömet af en
egendoms-gemensamhet uti inskränktare omfattning, grundande sig på
stats-domäner, frivilliga bidrag och godskonfiskationer af deras egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
