Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Qvinnan i familjen och samhället. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna yttra sig om der förekommande ämnen? Visar ej
erfarenheten, att qvinnan mer än mannen är intresserad af det religiösa
lifvets frågor? Hvarför skulle då ej qvinnan äfven hafva något
inflytande på kyrkans angelägenheter? Afser ej folkskolan så väl flickors
som gossars uppfostran? Och borde ej ur blott den synpunkten
qvinnans samrådande icke blott vara berättigadt, utan högst
önskvärd t i dithörande frågor? Borde man ej verkligen ganska mycket
önska att se qvinnor ej blott på kyrkostämman, utan äfven i
skolrådet?l) Detta senare skulle säkert i rätt många fall visa
sig ganska nyttigt, särskilt i fråga om befordrandet af den
ganska väsentliga undervisningen i handaslöjder. Hvem skulle
bättre än en god och förståndig qvinna kunna gifva goda råd i
afseende på den detaljerade fattigvård, som utgör ett så vigtigt
öfverläggningsämne inom kommunerna? Skulle ej hennes
närvaro högst väsentligt bidraga dertill att dessa frågor blefve
behandlade med mera både klokhet och humanitet, än nu ofta är
förhållandet? Hvilket antagligt skäl kan anföras, hvarför hon endast
bör låta beskatta sig för de ifrågavarande ändamålen, men icke
deltaga uti öfverläggningarne eller besluten derom? Finnes i sjelfva
verket någon större orimlighet? Och måste man ej tillerkänna vårt kön
en hög grad af naiveté eller kanhända af någon sämre egenskap,
för att så fullkomligt utan tvekan gilla och försvara ett slikt
förhållande? Betraktar man saken utan fördom, så ligger det
onekligen något till och med komiskt uti skådespelet af dessa
väl-förståndige män, hvilka efter väl förrättadt värf på
kommunalstämman möjligen värdigas intaga sin middag hos »patronessan»,
som icke ansetts böra deltaga med dem uti öfverläggningarne —
ehuru hon kanske förstått de afhandlade sakerna bättre än någon af
dem — men som nu i alla fall blir underrättad om besluten —
t. ex. om den beskattning man behagat pålägga — jemte det de
nedlåta sig att undfägna värdinnan — det svagare kärilet — med
fagert snack om väder och vind.
Uti det fall, hvarom här varit fråga, lärer det verkligen
vara omöjligt att med vare sig förnufts- eller erfarenhetsskäl
försvara de gängse åsigtema. Och till och med i fråga
om qvinnor, som lefva i äktenskap, synes det åtminstone för
oss alldeles icke afgjordt, att de måste i och med detsamma
vara alldeles otjenliga för kommunala värf. Det bör
åtminstone kunna tänkas beroende af öfverenskommelse mellan man
1) Ett sådant forslag väcktes af dr Olof Eneroth på lära re mö te t i Örebro år
1868. Jmfr. äfven samme författares uppsats om Qvinnan och ikolvården i denna
tidskrift, 2:dra årg. 2:dra häft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
