- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
159

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om några ekonomiska frågor för dagen. Af G. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stående förhållandena börjar ock mer och mer att blifva insedt och
erkändt. Sjelfva privatbankernas målsmän, från hvilkas sida allt
hittills icke försports någon benägenhet att erkänna dessa bankers
skyldighet att äfven hålla metallfonder, yrka numera på
ingenting ifrigare än just på detta: helt naturligt, emedan säkerheten
ändock alltid är af större vigt än vinningen. Ett sådant tidstecken
borde allvarligen påaktas; ty man bör kunna vara öfvertygad att å
ena sidan privatbankerna åtminstone väl förstå sitt eget interesse och
å andra sidan att om, på den fot sakerna nu en gång kommit att stå,
någonting verkligen hotade dessa bankers säkerhet, så skulle knappt
någon större ekonomisk riksolycka kunna tänkas. Men hatet mot
de enskilda bankerna är hos en stor del af allmänheten och
riksdagen så stort, att man gerna vedervågar hvad som helst, blott
man ej i någon punkt, såsom det heter, »gynnar
privatbanksin-tresset.» Följaktligen var man på den tid, då privatbankerna gerna
sågo sig befriade från skyldigheten att med klingande mynt inlösa
sina sedlar, ifrig — och detta med allt skäl — att yrka derpå; och
då nu privatbankerna sjelfva — likaledes med allt skäl — yrka
härpå, finner man en så naturlig sak högst betänklig! Huru med
den blinda fiendtlighet, som så allmänt råder mot privatbankerna,
någonting förnuftigt skall kunna göras i banklagstiftningsväg, är
verkligen icke lätt att utgrunda.

Man måste erkänna att de enskilda bankerna i flere
hänseenden gjort en verklig nytta. De hafva gifvit föredömet af ett i
yttre hänseende fullkomligare inrättadt bankirväsende, än vi förut
hade, — så att säga af ett bättre bankmaskineri. De hafva gifvit
lif åt depositions- och kreditivrörelsen, hvilket är ett omätligt
framsteg, trots allt hvad som i det hänseendet med eller utan skäl
blifvit anfördt. De hafva åtminstone försökt att införa större
noggrannhet och punktlighet i liqvider, — äfvenledes ett stort framsteg,
ehuru af många orättvist klandradt Å andra sidan kan icke
bestridas att äfven dessa bankinrättningar — nödgade förmodligen af »la
force des choses», men troligen äfvenväl emedan de verkligen
missförstått sin kallelse — tillåtit sig en oskälig uppmuntran af
bor-genssystemet, med flera afvikelser från ett sundt banksystems
föreskrifter, under det de egnat mindre uppmärksamhet åt de ofvan
nämnda vigtiga föremålen för en banks verksamhet. Det svåraste
klander, man kan anföra mot privatbankerna, är likväl det —
hvartill de i sjelfva verket äro fullkomligt oskyldiga — att genom
de i lag bestämda grunderna för sedelutgifningsrätten och den i
följd häraf samt af industriens behof framkallade sedelutgifningen,
denna senare nu råkat uti en ställning, som icke längre kan an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 5 21:24:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free