Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Demokratien och konsten. Några ord om en svensk nationalteater. Af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den alltmera utvidga kretsen af aktiva statsborgare och sämedelst
vänja ailt flere att ifrän det enskilda, det som blott rörer dem
sjelfva, rikta blicken pä det större, det allmänna. Det
demokratiska arbete, som går till grunden och har nägon varaktigare
betydelse, är sålunda liktydigt med ett folkbildningsarbete i detta
ords största och mest omfattande betydelse.
Att äfven konsten är en vigtig faktor och har en stor mission
att fylla inom detta bildningsarbete, borde icke vara nägot tvifvel
underkastadt Vi måste imellertid medgifva, att det bland dem
som räknas till anhängare af upplysningen och framåtskridandet
finnes åtskilliga som icke fatta och erkänna konstens betydelse i
samhällslifvet: föret och främst personer, som hafva en
öfvervä-gande materialistisk tendens, sä att de vid bedömande af hvaije
ideelt sträfvande endast se pä det omedelbara, handgripliga
resultatet och som derföre äfven värdera vetenskaperna endast i den
män de direkt kunna träda i den praktiska nyttans tjenst; vidare
de som till följd af en ensidigt pietistisk uppfattning glömma bort,
att Gud nedlagt i menniskans själ de anlag och böjelser som
utvecklas och tillfredsställas i och genom konstens verk och att det
sanna, det goda och det sköna blott äro särskilda strålbrytningar
i gudomsidealet; slutligen sådana förbildade och blaserade
men-niskor, som så lösligt och ensidigt, utan mått och urakillning
frossat i det estetiska, att de, andligt enerverade, känna mättnad och
leda vid allt som hörer till detta område, betrakta hela den sköna
litteraturen såsom en ömklighet och konsten såsom ett betydelselöst
tidsfördrif, men deremot få en ogemen respekt både för det riktigt
handgripligt praktiska och för det religiöst-asketiska, emedan
bådadera är dem främmande och förete det mystiska behaget af en
terra incognita; hvaraf följden stundom blir att de intaga en
imellan materialism och pietism underligt sväfvande ställning.
Från dessa håll kan man understundom få höra uttalas, såsom
demokratisk doktrin, att poesi och konst äro mensklighetens
barnleksaker, hvilka den snart skall växa ifrån och att gryningen
redan visar sig af den tid, då folken hunnit tillräcklig mogenhet,
för att icke längre egna omsorg, tid och kostnad åt sådana
bagateller.
Men dylika yttranden vittna blott om ett förbiseende af
menniskans natur och verldskulturens historia. Så länge vårt slägte
finnes på jorden, så lange menniskor födas, begåfvade ej blott
med förstånd, utan äfven med fantasi, skola de söka näring och
tillfredsställelse för sitt skönhetssinne. Konsten är icke någonting
tillfälligt, någonting som kan finnas eller icke finnas, utan att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
