Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följer det således redan ur sakens eget begrepp, att Jesus
icke kunnat anticipera festmåltiden, så visa ock samtliga
evangelii-texterna, att dessas författare alldeles icke tänkt sig eller på något
sätt medgifva en dylik anticipation. Redan Jesu ord hos Matth.
26: 2.: »J veten, att om två dagar — blifver påska, och
männi-skones son skall öfverantvardas till att korsfästas» — ådagalägga
ovedersägligt, att den påsknatt, hvarunder Jesu häktning ägde
rum, var till sitt kronologiska läge i förväg känd och bestämd
genom den allmänna Judiska festordningen och alldeles icke kan
fr&n denna lösryckas eller tänkas inträda en dag tidigare. Det
sistnämnda är så mycket omöjligare, som alla tre synoptikema
betyga, att Jesu påskalamsmåltid icke ägde rum före första dagen
i osyrade brödens högtid (Matth. 26: 17. Mark. 14: 12. Luk.
22: 7). Hela den gängse föreställningen, att Jesus skulle för Bin
förestående döds skull hafva påskyndat festmåltiden, vederlägges
för öfrigt redan genom den enkla omständigheten, att det icke är
Jesus, utan lärjungame, som taga initiativet till påskfirandet, i
det de spörja mästaren, hvarest (d. ä. i hvilket Jerusalemiskt hus)
han ville, att påskalamsmåltiden skulle tillredas (Matth. 26: 17.
Mark. 14: 12); ty naturligtvis kunde lärjungame härvid icke hafva
i sigte någon annan påskalamsmåltid än den, hvars tidpunkt var
bestämd genom den allmänt gällande Judiska festseden. Också
betygar Lukas (22: 14) uttryckligen, att Jesus med apostlarne satte
sig till bords, »när stunden var inne», hvilket ännu en gång
bevisar, att det icke skedde i otid, utan i den lagliga tiden.
Men om antagandet af en från Jesu sida anticiperad
påskmåltid är oförenligt med de tre äldsta evangelierna, så
disharmonierar det icke mindre med det fjerde. Ty hvarföre skulle Johannes
ifrån Jesu sista måltid med sina lärjungar så sorgfälligt aflägsna
ad påsklig karakter, om icke derföre, att enligt hans mening en
dylik karakter var för denna måltid fullkomligt främmande? En
hypothes, som på detta sätt bringar oss i fejd med alla de
historiska källor, vi i förevarande ämne äga att tillgå, kan naturligtvis
icke längre upprätthållas, utan man nödgas återkomma till den
redan ofvanför uttalade klara sanningen, som är, att synoptikerna
och Johannes ohjelpligt motsäga hvarandra, i det de förra låta
Jesu korsfästelse äga rum först efter den Judiska
påskalamsmåltiden, Johannes åter redan före densamma.
Det ligger för öppen dag, att en dylik motsägelse vore
alldeles omöjlig, derest bägge berättelserna härrörde från apostolisk
källa. Ty att någon af de tolf, som omedelbart omgåfvo Jesus i
den sista minnesrika natten, skulle någonsin kunnat förgäta, huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
