Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Socialismen och kommunismen från revolutionstidehvarfvet intill våra dagar. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande hat mot den bestående samhällsordningen, oförtäckt bekände
sig till materialismen och uppeggade till konungamord. 1 de
bekanta förhandlingar, som höllos i de hemliga klubbar, hvilkas
medlemmar utgjordes af de s. k. »travailleurs égalitaires» och der
man sökte vidare utveckla Baboeufs idéer, blottades en afgrund
af upprörda lidelser. Théodore Dezamy sammanfattade (i Code
de la Communauté, år 1848) partiets grundåsigt sålunda: »hvar
och en må göra hvad honom lyster och sätta sig i besittning af
allt, han anser sig behöfva. Ingen regering, endast en
räkenskapsförare är nödvändig för staten. Sanning finnes blott hos den
enskilde; hängifvenhet åt det hela är dårskap. Gud är öfverflödig
för menniskan, alldenstund hon är nog för sig sjelf.»
Sedan år 1839 hade den bättre delen af arbetareklassen med
afsky vändt sig bort från denna materialistiska kommunism och i stället
böljat omfatta den religiösa kommunismens läror. Denna sednares
grundläggare var Lammenais, som lärde att Guds vilja vore det
menniskoma skulle vara lyckliga och att detta framför allt
bekräftades af kristendomen, som förkunnade kärleken såsom det högsta
af allt. I denna kärleksreligions namn böra egendom och familj,
såsom af underordnad betydelse, upphäfvas. Anhängare af denna
sekt var bland andra abbé Constant, som sökte en förmedling
mellan kommunism och panteism. Alphonse Esquiros och C.
Pec-queur representerade åsigten med större värdighet]
Advokaten Cabet, en ifrig förfaktare af demokratiska
grundsatser och med anledning deraf under Ludvig Filips regering
nödgad att på någon tid gå i landsflykt till England, kom här till
den åsigt att folkets sanna lycka och fulländningen af dess inre
lif icke kunde åstadkommas blott genom införandet af en
republikansk statsförfattning, utan berodde hufvudsakligast på
gemensamhet i egendom, arbete och uppfostran. Till ådagaläggande af detta
författade han, sedan han år 1839 återvändt till Paris, sin Voyagc
en Icarie, (utgifven år 1840,) deri han sammanfattade det
politiska, religiösa och kommunistiska reformsträfvandet i en enda
formel och sökte vinna anhängare åt sina åsigter genom skildringen
af det lyckliga lif, som förverkligandet af hans idéer skulle bereda
menskligheten. Han konstruerar här en hel historiens filosofi och
bemödar sig särskildt att ådagalägga, det Kristi evangelium
öfrer-allt, der det är vordet till en verklighet, gått ut på
egendoms-gemenskap, likasom äfven alla verkliga filosofer arbetat i samma
riktning. Cabets bok vann bifall hos den arbetande klassen och
det uppstod snart en förening af så kallade »Ikariska kommunister»,
hvilken trädde i personlig förbindelse med Cabet, som nu år 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
