Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Bonapartismen och kejsardömet i Frankrike. En studie efter den nyeste franske historieskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig populär, att han smickrade framstående personer och med
utmärkelse bemötte konstnärer och lärda, ett beteende, hvaraf all ära
ensamt tillskrefs honom, ehuru det dock kan gälla såsom allmänt
bekant, att direktorium ej blott rådde honom dertill, utan genom
särskild befallning gjorde det rent af till en pligt.» Det vackra
brefvet till den italienske astronomen Oriani har just tillkommit
på detta sätt.
Lanfrey påstår äfven, att Napoleon gema såg genom fingrame
med sina underfältherrar och ej utan tillfredsställelse märkte, om
de vid passande tillfällen på ej så alldeles rättskaffens sätt riktade
sig, emedan han, som sjelf förblef obesticklig, derigenom fick dem
till en viss grad i sitt våld. När Joubert var i Tyrolen, anbefallde
honom öfvergeneralen helt öppet att »caj olera» prestema och skaffa
sig ett anhang bland munkarae. Att begagna sig af menniskor
och partier för sina syften, har ingen bättre förstått än Napoleon,
såsom Lanfrey på många ställen i sin historia ådagalägger. Ja,
Napoleon var så stor mästare i denna konst, att han till och med
kunde gifva sig utseende af att tjena andras intressen, då han
dock endast och allenast hade sin egen fordel till ögonmärke.
Mera förslagen, listig och bakslug än han kunde ingen vara, och
just genom dessa egenskaper besegrade han, efter vår sagesmans
förmenande, så många, som i militärisk begåfning åtminstone torde
varit hans jemnlikar.
Yid afgifvandet af detta omdöme har Lanfrey i första rummet
tänkt på Hoche, om hvilken han hyser en ganska hög föreställning.
»Genom sina stora själsegenskaper», skrifver han, »genom sin
äregirighet , som vida öfversteg det vanliga måttet, genom den
sällsynta politiska takt, som han ådagalade vid det svåra återställandet
af de fredliga förhållandena i Vendée, genom den allmänna
aktning och popularitet, hans namn åtnjöt, — genom allt detta
sammantaget synes Hoche på den tiden varit den ende man, som i
det afgörande ögonblicket skulle kunnat bjuda Napoleons lycka
spetsen. Ehuru han visserligen i början var med om den 18:de
Fructidor (d. v. s. det statsstreck af direktorium, som, företaget
imot rojalistema, tillika nedgjorde alla motståndarne till Frankrikes
dåvarande styresmän), var han dock så uppriktigt tillgifven
revolutionens grundsatser, att man måste antaga, att han snart
skulle återkommit från sin irring och återfunnit sig sjelf och sitt
fäderneslands sanna väg till äran. Omständigheterna skulle
nödvändigtvis fogat det så, att han, drifven af en oundviklig opposition,
måste hafva satt sig imot Bonaparte’s planer; och att Frankrike i
sådant fall måste genomgått andra öden, än dem det nu genomgått,
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
