Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Bonapartismen och kejsardömet i Frankrike. En studie efter den nyeste franske historieskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdighet och ilärd beröfvats hvarje högre politiskt innehåll samt
blifvit fullkomligt färg- och energilöst, så hade det samlat alla
desse utmärkte män omkring sig och med deras bistånd kunnat,
försöka att rädda frihetens och 1789 års sak. Men detta försöks
ömklighet och svaghet gjorde, att Bonaparte, »hos hvilken allt,
till och med vreden, var beräkning», vid de båda partiernas
slutliga sammandrabbande, det vill säga den berömda 18 Brumaire,
segrade, hvarvid århundradets man sjelf spelade en temligen
ömklig roll. Ej utan en viss skadefröjd berättar Lanfrey följande om
den berömde hjeltens andra uppträdande i de femhundrades råd:
»Man rådslog just deröfver, om det vore klokt att strax
återbesätta Barras’ plats» (ty Barras hade af rädsla genast varit
färdig att frivilligt utgå ur direktorium), »då plötsligt dörrarne
öppnades och Bonaparte, denna gång omgifven af beväpnade
gre-nadierer, framträdde i församlingen. Vid denna anblick grepos
alla af den största harm och från alla sidor ropades: »Bort med
vapnen! Bort med soldaterna!» De modigaste af de deputerade
lemnade sina platser, rusade mot Napoleon och öfverhopade honom
med skymfliga tillmålen. Det var Bigonnet, som slungade mot
honom orden: »Eländige, hvad gör du? Du kränker lagames helgd!
Begif dig härifrån och kom ihåg, att öfver diktatorns hufvud
hänger svärdet blott på ett hår!» Men Destrem gick ännu längre
och ropade ursinnig till honom: »Har du blott derföre vunnit
segrar, att du skall begå dylika skändligheter?» Dock yttrade
andra sin vrede ej mindre uttrycksfullt och otvetydigt. En rasande
mängd omringar våldsgästen, griper honom i kragen och skakar
honom häftigt, lifligt förebrående honom hans förräderi. Kommen
för att injaga fruktan, förlorar generalen nu sjelf modet, han
bleknar och faller vanmägtig, i armarna på sina grenadierer, som släpa
honom sanslös ut ur salen.»
Segraren vid Arcole och vid Pyramiderna i följd af skrik
och hotelser från en upphetsad, men obeväpnad mängd, förlorande,
midt ibland sina bajonettförsedda soldater, hela sin själsnärvaro
och af förskräckelse sanslös neddignande, utgör en högst egen
företeelse, en företeelse, som de kejserliga historieskrifvame äfven
med flit sökt att fördölja eller att åtminstone väsentligen
förfalska. Man har skrifvit om dragna dolkar och andra hemska
mordförsök. Lanfrey stöder sig dock på ögonvittnens och
samtidin-gars berättelser för att förvisa dessa uppgifter till fablernas
område, dit de höra. Det är och förblir obestridligt, att Napoleons
politiska roll började med ett fullständigt flasco, och att han der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
