Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Associationsidén inom den konst- och kulturhistoriska forskningen. Af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fynd. De hafva också lagt sig mera uteslutande yinn om
egentligen så kallade fomsaker och minnen från den förkristliga
tiden, an om sådana fornlemningar, som förete ett konsthistoriskt
intresse. Detta kan i viss mån äfven sägas vara fallet med
Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademien, som visserligen på sista
tiden äfven egnat uppmärksamhet åt konstminnesmärken, men
saknar tillräckliga medel och krafter att göra detta i ett så stort
omfång som önskligt vore. Den behöfver biträdet af många
frivilligt förenade goda viljor och skall derföre utan tvifvelvmed stor
tillfredsställelse se, om i hufvudstaden kan bilda sig en
centralforening med hufvudsakligen samma karakter och syfte som
landskapernas fornminnesföreningar, men med en något utvidgad plan
för sin verksamhet.
Den framgång, som det år 1843 i Stockholm stiftade Svenska
Fornskriftsällskapet haft och det gagn den gjort, mana till
efterföljd. Genom nämde sällskap har en stor mängd skriftliga
forn-minnesmärken blifvit offentliggjorda. Under de 26 år sällskapet
funnits till har det högst betydligt bidragit att sprida ljus öfver vår
medeltid, dess språk, tankeyttringar och förhållanden, utan att
derigenom på ringaste sätt göra intrång på andra, mera officiella
samfunds verksamhet
Man får dock genom de skriftliga minnesmärkena blott en
svag och ofullständig föreställning om medeltidens lif och
förhållanden. Det hade sig den tiden icke lätt att ge uttryck i skrift
åt känslor och föreställningar samt åt folklifvets stämningar och
rörelser. Språket var föga odladt för skriftliga meddelanden och
möjligheten att kunna begagna sig af sådana var inskränkt till
ett mycket ringa fåtal. Då i våra dagar allt storartadt tänkande
och all betydelsefull handling genast finner väg till papperet, så
blefvo under medeltiden ofta de märkligaste företag icke omnämnda
eller, om det skedde, understundom endast med några få ord. Man
var ordkarg; men man kände, tänkte och handlade kraftigt. Och
i hvad man gjorde, som ännu finnes i behåll, i de konstens verk,
som blifvit bevarade till vår tid, uttala sig tankame, känslorna
och lifsuppfattningen till en del långt klarare än i de skriftliga
qvarlefvorna. Vid ett närmare studium af medeltidens
byggnads-monumenter kommer man i sanning underfund dermed, att
ste-name kunna tala. Deras former, konstruktionsförhållanden och
ornamentik afspegla alla sidor af den tidens andliga lif och i
bildverken finner man intressanta* motstycken till och belysningar af
så väl medeltidspoesiens fantasterier som medeltidsskolastikens
spekulativa lekverk, utomordentligt vigtiga bidrag till kännedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
