Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Anmälningar - Den svenske almanachan. En folkbildningsangelägenhet i miniatyr. Af R. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner, företer den egentliga delen af vår almanach en
omisskännelig likhet både till form och innehåll med de katolska
kalen-darierna. Härmed åsyfta vi i första rummet de urmodiga och för
oss intresselösa namn på romerskt-katolska helgon och munkar,
som utgöra ej mindre än af alla de i vår almanach
förekommande, under det att endast en försvinnande liten procent består
af inhemska namn. Och om icke det kongl. husets medlemmar
blifvit uppkallade med nordiska och moderna namn, skulle en ännu
mindre del sådana fått sig plats förunnad i den svenska almanachan,
ty, som bekant, måste de latinska namnen maka åt sig endast för
det fall, att en kunglig person i dopet får ett namn som ej förut
finnes i almanachan. Att fördelarne af konungadömet sträcka sig
ända till almanachan, är visserligen godt och väl; men vi inse
icke, hvarföre samma grundsats ej kan tillämpas i fråga om rikets
öfrige inbyggare. Namnsdagarne utgöra mångenstädes, isynnerhet
på landet, angenäma afbrott i ett enformigt hvardagslif; men, tack
vare den svenska almanachans romerska utstyrsel, fä tusentals
personer aldrig nöjet fira dem.
Det synes oss helt naturligt, att en religion, som till
väsentlig del bestod i helgondyrkan och som ansåg att hvaije menniska
borde hafva sitt skyddshelgon, till hvilket hon skulle vända sig i
sina böner, också hos katoliken framkallade ett behof att fira dessa
helgons döds- och åminnelsedagar. Och på samma gång vi medgifva.
att katoliken haft skäl att uppkalla årets dagar efter sina många
helgon, inse vi ock mycket väl, att inga namn i hans öron kunna
klinga ljufvare än deras. Men en annan fråga blir, om dessa helgons
oeh munkars namns- och dödsdagar också ega för oss svenska
protestanter samma historiska och religiösa betydelse som för katoliken.
Nej, svara vi. Genom de renare religiösa begrepp, vi lyckligtvis
fått mottaga, veta vi alltförväl, att helgonens förböner ingalunda
skaffa oss saligheten. Derföre är ock firandet af helgonens och
tillochmed af apostlarnes åminnelse afskaffadt i vår kyrka. Och,
likalitet som någon religiös eller historisk, finnes någon traditionel
orsak för handen att fira eller ens i almanachan behålla
romerska katolikers namn. Ty ehuru almanachan för ganska många
utöfvar ett stort inflytande såsom namnkatalog, hafva dock de
romerska namnen ej lyckats vinna synnerligen stort burskap i vårt
land. De bibliska derimot äro mera allmänt i bruk; dock är det
långt ifrån att alla sådana, som förekomma i almanachan,
användas, t. ex. Jeremias, Hesechiel, Amos, Judas, Barthoiomeus,
Bar-nabas m. fl. Personer, som spelat lika stor rol i de bibliska
häf-derna och som haft vackrare namn, t. ex. Esther, Rachel m. fl.,
igenfinnas dock icke i almanachan, ehuru de allmänt begagnas.
Samma ringa urskiljning som i fråga om de bibliska namnen skulle
vi ock kunna uppvisa, när det gäller den romerska helgonboken.
För att läsaren sjelf må döma, vilja vi med flit framlägga några
talande bevis. Hvad tyckes om sådana namn som de följande:
Eulalia, Hygienus, Maurus, Polycarpus, Blasius, Prisca, Nicephorus,
Hegesippus, Eucharius, Tiburtius, Mamertus, Servatius, Peregrinus,
Quirinus, Potentia, Rogatius, Gervasius, Hippolitus, Agapetus, Ze-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
