Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest talande bevis på hvad ett litet folk förmår, som ej sjelft ger
sig förloradt. Tänkom oss det med en befolkning af omkring två
millioner i strid med tvänne af Europas stormagter, segt i sitt
försvar, ej modlöst i sin sorg! Och när en del af statskroppen
blifvit samvetslöst, utan någon rättsgrund, bortsliten af det råa
väldet, reser sig ändå hvad som återstår af det hela med fast
beslut att kämpa för sin tillvaro. Fosterlandskärleken går som en
glödande eld derigenom, kärnan är frisk och själsstyrkan lägger
stål i armen. Det är ett af vår verldsdels aktningsvärdaste folk.
Ingenstädes finner man bildningen mera allmän, knappt nog
välmågan, och ändå lefver man ej, för att blott njuta, och förlorar
ej sitt lif i kostsamma och betydelselösa nöjen. Vi kunna deraf
sluta, att hemmet der är dygdens fostrarinna och derigenom
statens sedliga rot. Sitt fosterlands litteratur håller man i ära och
vet nog, hvilken styrka ligger deri. Ja! sjelfva folket lefver i
for-fädrens minnen, ty den fosterländska fomkunskapen har blifvit
äfven en folkets sak. Hvad »folkhögskolorna» der uträttat och
uträtta, känna, vi i allmänhet föga eller intet. Vi hafva mycket
godt att lära af detta land och hos detta folk.
Må sålunda familjen, hemmet hos oss rätt betänka, att i dem
har samhället sin rot. Der fÖdes och näres sjukdomen eller helsan
Begärligt må man derföre gripa efter hvarje medel, som befordrar
den sistnämnda. Ett ibland dessa är litteraturen i dess bästa alster.
Den ökar kunskapsmåttet, ger tanken ädla föremål, renar känslan
och fyller fantasiens förrådskammare med bilder, som bära
stämpeln af den sanna skönheten. Den är ock derföre den rena
smakens amma, fiende till alla oädla, innehållslösa nöjen. Den som
från barndomen, i det rätt bildade hemmet och dess
umgängeskrets, icke mottagit några andra intryck än dem sanningen,
skönheten och dygden gifva, bär inom sig en skatt, med hvilken
ingenting annat kan jemföras. I djupet af sin egen själ bär han
bilden af en förädlad mensklighet. Fosterlandet kan ej undgå att
deri ega en väsentlig del; ty barndomshemmet var den lilla verld,
hvari barnet bereddes för verksamhet i den fullmognes stora hem,
Känslan för det sistnämnda är lika så naturlig som för den mera
inskränkta plats, der vår vagga stod, och der vi först vårdades af
de för oss, om allt är väl bestäldt, käraste varelser på jorden.
Ett kärleksfullt, enkelt, arbetsamt, bildadt hem med sunda
lefnadsåsigter är derföre ett baras största lycka. Det är i och
med detsamma för hela samhället af omätlig vigt. Vi föreställa
oss, att der ej saknas ett valdt bibliotek med åtminstone
fäderneslandets yppersta författare i allmänt bildande och nyttiga ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
