Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Reformatorer och deras motståndare. Ett blad ur den fria forskningens historia. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företeelserna låta sig förklaras ur nämnde fenomeners
förutsättningar, utan äfven de särskilda kloten i fråga om ordning och storhet
komma i ett sådant förhållande till hvarandra och till hela
systemet, att icke ett grand kan omflyttas utan att rubba det öfriga och
bringa hela verldsalltet i oreda».
Den apologetiska ton, med hvilken han sålunda söker bereda
insteg åt sin lära, röjer sig äfven i den anmärkningen, att han
hade uppskjutit utgifvandet af sin bok i trettiosex år och nu
endast på kardinal Schombergs uppmaning offentliggjort den. »Ehuru
jag väl vet», yttrar han, »att en filosofs tankar icke äro afhängiga
af mängdens omdöme, emedan hans uppgift är att i all ting söka
sanningen, så långt dess finnande är af Gud medgifvet åt
men-niskoförnuftet, tvekade jag likväl länge, då jag betänkte huru
orimlig min lära skulle synas, om jag skulle offentliggöra min bok,
eller om det icke vore bättre att följa pythagoreernes och andras
föredömen, hvilka öfverlemnade sin lära endast muntligt och blott
till sina vänner».
»Men», tillägger Copernicus, »om okunniga pratmakare, hvilka,
utan att ega insigter i matematiken, likväl tillvälla sig rättigheten
att döma i hithörande frågor på grund af några förvrängdt tolkade
ställen i den heliga skrift — om desse skulle tadla mitt
förehaf-vande och angripa mig, så bekymrar jag mig ej derom, utan
föraktar deras öfverilade omdömen.»
Copernicus insåg tydligen icke allenast jordens underordnade
ställning i universum utan äfven hennes jemförelsevis obetydliga
storlek. Han säger, att verlden är så stor, att jordens afstånd
från solen icke har någon synbar storlek, när det jemföres med
storleken af en fixstjemas omkrets. Hans arbete utkom år 1543.
Han dog några dagar efter sedan han sett ett exemplar deraf.
Den heliocentriska teorien bröt sig i början endast långsamt
väg imot det motstånd hon hade att bekämpa. Bland dem hvilka
antogo henne voro många, hvilkas bifall snarare tjenade att
fördröja hennes framsteg, i anseende till djerfheten af deras åsigter
eller osäkerheten i deras sociala ställning. En sådan var den
ryktbare tänkaren Giordano Bruno, som i hög grad bidragit till
teoriens införande i England, och som var upphofsman till ett
arbete om »verldarnes mångfald» samt till den åsigten att hvarje stjerna
är en sol med mörka planeter, som kretsa omkring henne, en idé
som i outvecklad form innehålles i det kopernikanska systemet
Bruno föddes sju år efter Copernici död. Han blef
dominikanermunk, men hyste, liksom så många andra tänkande män på hans
tid, kätterska åsigter i fråga om den kyrkliga nattvardsläran. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
