Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Ytterligare rörande kronologien af Jesu lefnad. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara den föreställning, hvilken ovilkorligt väckes af uttrycket
»tidens fullbordan» (Gal. 4, 4). Efter dessa undantag är
gissningarnas fält i sanning s& inskränkt, att man med fog bör tillförse
sig att hvarje gång kunna träffa det rätta. Ty hvad återstår nu
egentligen? Censorinus, som De die nat. kap. 18 går ut på att i
ordning uppräkna alla kända cykler, kommer § 8 till dem, som
öfverstiga ett halft århundrade, och vet såsom sådane (när man
undantager <tet Aristoteliska »annus maximus», hvilket såsom rent
teoretiskt och både till omfång och epok obestämdt är alldeles
utom fråga) blott att angifva 1) Philolai (och Oenopides’) period
af 59 år, 2) den Kallippiska af 76, 3) Demokrits af 82, 4)
Hip-parchos’ af 304, och 5) den Egyptiska hundstjempehoden af 1461
år. Bland dessa afgå 2) och 5), hvilkas epok är känd, och
säkerligen äfven 3), som i anseende till sin allt för stora ofullkomlighet
(Ideler Handb. d. Chr. I, 303) måste haft ett ganska kort bestånd
och utan tvifvel förlorat all praktisk betydelse, mycket långt innan
någon företog sig att beräkna dagen för Christi födelse. Hålla
vi oss inom omfånget af Censorini kunskap, så finnes då ingenting
mer att välja på än 1) och 4) *); och det är också i sjelfva verket
föga sannolikt, att de äldste Christne kronologerne skulle varit
lärdare än Censorinus. På sin höjd kunde man misstänka, att de
dessutom kände den af 20 oktaeterider bestående 160-åriga
perioden, hvilkens bruk såsom era dock är temligen osannolikt. Vi
kunna således med bästa förhoppning om ett lyckligt resultat gå
att närmare betrakta de särskilda data.
Det allmänna vilkoret för, att våra förutsättningar skola
befinnas riktiga, är, att samtliga data visa sig stå till sol och måne
i ett sådant förhållande, hvarigenom verkligheten af deras
förmodade cykliska natur vinner otvetydig bekräftelse. Men
bekräftelsen kan, der den begynnande periodens egen epok är i förväg
obekant, aldrig blifva tillräckligt otvetydig, så framt ej periodens
ursprungliga epok är regelmässigt anlagd: denna regelmässiga
epokanläggning, måste således förutsättas, såsom gifven, emedan
en motsatt förutsättning skulle upphäfva sjelfva möjligheten att
afgörande pröfva den cykliska förutsättningen. Vidare kunna här
endast lunisolariska perioder vara i fråga; och i sådana fordrar 1
1) Vid företa påseende kan det tyckas, som måste äfven 4) bar uteslutas, emedan
från Hipparchos’ tid till Christi födelse knappast hälften af en 304-årig period kunde
förflyta. Denna slutsats vore dock oriktig. Ty ingenting hindrar, att Hipparchos
knnnat till epok for sin stora period, retrokomputatift vilja en langesedan förfluten
tidpunkt, så vida denna var på en gång astronomiskt lämplig och af historiska skal
mera rekommenderad än någon samtidig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
