Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Ytterligare rörande kronologien af Jesu lefnad. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla Jesu födelsedagsdata bör nu äfven 22 Maj &r 4 f. C. ut*
göra gränspunkten för en lunisolarisk period, hvars ursprungliga
epok legat vid en årpunkt, naturligtvis den, som närmast föregick
22 Maj, således vårdagjämningen; ty på sommarsolståndet kan
man ej tänka, emedan i alla lunisolariska cykler af oriktigt om*
fång solåret var beraknadt för långt, men icke för kort. Hipparchos’
304-åriga och Philolai 236-åriga period återvände vid sitt slut
nästan riktigt till den solanska utgångspunkten; likaså den
oktaete-ridiska 160-årsperioden. Följaktligen kan här endast Oenopides’
59-åriga period vara i fråga, hvilken vid hvarje förnyadt omlopp
aflägsnade sig 7 J dygn ifrån sin nästföregående ställning inom
Julianska solkalendern; efter 8 fullbordade omlopp besteg 8ig
denna afvikelse till hela 58 dagar, medan afvikelsen från den
ursprungliga ställningen till månen allenast utgjorde ett deiicit af 2
dagar 16 timmar 33 min. 20 sek. Jämför man härmed den
ställning, som 22 Maj år 4 f. C. intager till sol och måne, så kan
omöjligen betviflas, att detta Clementinska datum för Christi
födelse i sjelfva verket just är siste dagen af Oenopides’ för 8:de
gången tilländalupna period; m. a. o. man finner, att Oenopideiska
periodens ursprungliga epok är 26 Mars år 476 f. C., en dag,
på hvilken också, såsom en lätt beräkning efter Largeteaus tabeller
utvisar, nymåne och vårdagjämning vederbörligen sammanfalla.
Vårdagjämningen inföll nämligen samma dag klockan 3130 m. eft. m.
Par.-tid; astronomiska nyet d. 25 Mars kl. 8 eft. m. Par.-t, d. ä.
omkring början af det med solnedgången begynnande Grekiska
dygn, hvars ljusdag motsvarar 26 Mars1).
Då vi ofvan sett, att med 23 December 121 f. C. redan en
ny — d. v. s. Philolaisk — användning af Oenopides’ period i
Olympia inträdde, så kan 22 Maj år 4 f. C. icke i praktisk, utan
att sedermera Clemens utbytt den sednare terminos mot Commodi död, som hörde till
bana egen samtid. Den aldre kallans terminas ad qnem kande mycket väl vara for
Clemens bekant i anseende till sjelfva mänadsdatum, om han än, lika med Ptolemäns,
Philostratus, Dio och Censorinus, gaf Titas ett &r för litet, och derfor äfven räknade
intill Commodi död blott 194 är i st. f. 195.
’) Dl detta ställe i mina Forskningar nedskrefs, kunde jag ej ana den
märkvärdiga bekräftelse af min här ästadkomna fastställelse af Oenopideiska periodens epok,
som sedermera gifvits genom den af Lepsius i Maj 1866 publicerade upptäckten af en
tväsprikig Egyptisk inskrift frän Evergetes Ls 9rde regeringsir, der 7 Apelläos
likställes med 17 Ty bi. Den Oenopideiska perioden hade nämligen frän Olympia
Öfver-flyttats först till Macedonien och derifrän genom Alexander till Egypten, men med en
framskjutning af 31 dagar genom de af Alexander vidtagna kalendariska maktitgärder,
hvarom se min foregiende uppsats i denna tidskrifts Marshäfte sid. 238. (Tillsatt
1870).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
