Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Anmälningar - And. Fryxell, Berättelser nr avenaka historien. 39:de delen. Af T—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kupp utfördes, och det var militären som 1809 störtade
konungahuset. Man kunde ock fråga: livad hade den starka regentmagten
uträttat på årtionden från 1772, om den ej återställt aktning för
lag och ordning?
Frihetstidens kanske styggapte sida är det intrång i den
enskildes frihet, i säkerheten till person, som partistriderna
medförde, värre än under enväldets tid, som mera tog egendomen i
anspråk. Tryckfriheten stod sig föga bättre, men räknar
imellertid både i bokstafyen och i utöfning sin egentliga början irån denna
tid. Den af blod besudlade riksdagen af 1756 utgaf den första
riksdagstidning, till försvar för det rådande partiets åtgärder, men
undertryckte motpartiets yttrandeu. De yngre mössorna stiftade lag
för tryckfriheten, hvilken ock mot slutet var i full utöfning. Det
var konungamagten förbehållet att äfven häruti gå tillbaka.
Att hafva på temligen kort tid återställt Sveriges välstånd
efter Carl Xll:s krig, är en förtjenst, som ej gerna kan bestridas
de äldre Mössorna. Hattar och yngre Mössor voro mindre kloka
och mindre lyckliga, hvar pä sitt sätt, genom misshushållning, och
genom öfverdrifven hushållning med statens medel; ett var båda
gemensamt, att vilja å statens vägnar ingripa i den enskildes
verksamhet, att göra och omgöra lagar äfven för hvad som går
bäst sin egen väg framåt. Rikets ställning var till slut icke god,
dock väl icke så dålig, som följande tid sökte utmåla den. En
styrelses felsteg framstå alltid mest, förtjensterna verka mera
obemärkta, och både riksdagsvälde och envälde hafva af närmaste
efterträdare blifvit nedsatta under sitt värde. Att frihetstidens
sträf-vanden i ekonomiskt hänseende, ehuru ombytliga och våldsamma, ej
varit hufvudlösa, och ej utan frukt, vill synas af Arnbergs grundliga
arbete Anteckningar om frihetstidens politiska ekonomi (Upsala 1868).
Det är icke första gången ett arbete, som gått på djupet, kommit
til) andra resultat, än de som med all vältalighet stanna på ytan.
Finanserna särskildt sköttes tidtals oförsvarligt; och dock såg
sig Gustaf HI efter 17 års regering tvungen att återlemna deras
hufvudsakliga reglerande åt ständerna. En erinran ma tilläggas,
att ingen revolution i Sverige varit utan sammanhang med dåliga
finanser.
I vetenskaplig och annan bildning har Frihetstiden, det
er-kännes numera, dels verksamt fortgått på banor, som andra tider
beredt, dels öppnat nya, som följande tider fött göra sig till godo.
Vi hafva med allt detta ej velat prisa, ej ens försvara den
s. k. Frihetstiden, endast erinra, att den ej var ett afbrott, eller
en återgång, knappast en vilsegäng i vårt samhällsskicks
utveckling, utan ett moment deri, lika mycket nödvändigt som något af de
öfiriga, och rikare än något annat i formernas utveckling. Men dessa
former voro tyvärr alltför mycket demokratiska. Om Euglands
konung hade veto i lagstiftning, men redan knappast kunde eller
behöfde nyttja det, så hade Sveriges konung lagligen intet veto.
Om Englands kabinett, ehuru af konungen utnämdt, redan var
utgånget af parlamentet, och deraf beroende, så var svenska riksrådet,
med bibehållen form af särskild korporation med stora minnen, sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
