Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Anmälningar - Svensk fotolitografi (Vita sive legenda cum miraculis due katherine sancte memorie. — Vita beati Brynolphi condam episcopi Scarensis. — Emanuel Svedenborgs outgifna skrifter). Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dennes räkning, då han sjeif var urståndsatt dertill; att sådana
löften bekräftades med sakramentet. Man iofvade att icke före
löftets fullgörande äta något som lidit döden; att gå på bara knän
kring altaren; att besöka helgonets graf och medlöra gåfvor dit.
Dessa bestodo merendels af vax, antingen i oarbetad massa eller
formadt till bilder, framställande den räddade sjuke, den botade
kroppsdelen, eller den förlorade men återfunna saken, såsom en
man, qvinna, nunna, gosse, ett hufvud, ögon, händer; t. o. m. en
underbart räddad häst blir sålunda representerad. Dyrbara gåfvor
förekomma ock, såsom barn af silfver, två qviunobröst af samma
metall; en lefvaude ko gafs till erkänsla för det märkvärdiga
utrotandet af en ofantlig mängd lefvande maskar, som är 1473 regnat
ned i Fårdala, Tidatorps socken (nu Tiarp) uti Vartofta härad: de
hade 16 fötter och växte hastigt till ett Ångers längd. — Af
folklynnet linna vi prof, då en knekt helt enkelt skjuter sin pil i
halsen på en skräddare, som fredligt gar till kyrkan att iföra
m essa ii.»
Den gamla upplagan af Vita Catharinæ har utom allt detta
den märkvärdigheten att vara Sveriges äldsta trvckta bok,
åtminstone 6 år äldre än Dialogtts creaturarum moralizatus (1483)
hvilken hittills gått och gällt som sådan. Bokeus sista rad lyder:
Impressum llolmis (tryckt i Stockholm), så att hennes svenska
ursprung är otvifvelaktigt. Men nu antog man fordom att hon
utgått från Johan Smeds (Fabers) press på 1490-talet, ett
antagande som den nye utgifvaren visat vara alldeles ogrundadt. Ingen
af alla våra paleotyper förenar hos sig så många kännetecken på
hög ålder som denna. Och härtill kommer ett annat särdeles
vigtigt skäl, som utgifvaren noga utvecklat. Deu kommission som
1473 slöt sitt värf, efterträddes af en annan, af ärkebiskopen,
biskopen i Linköping m. fl. sammansatt, hvilken 1477 afgaf ny
utförlig berättelse om Katarinas lif och underverk. Då nu utan tvifvel
ändamålet med utgifvandet af det ifrågavarande arbetet var att
verka för Katarinas kanonisation, hvilken visserligen ej genomdrefs,
hvarimot en bulla af 1482 tillät hennes tillbedjande i norden, hade
man väl hellre allmängjort den seduare förnäma än den förra
obetydliga kommissionens berättelse — i fall någon annan än just
denna funnits, när man beslöt sig för tryckningen. Således torde
man trygt kunna utsätta bokens utgifvande till åren 1475—77.
Stilarnes beskaffenhet gör troligt att det varit någon resande expedit
från Ghotan i Liibeck som tryckt arbetet.
Vita beati Brynolphi är i tiere hänseenden ett motstycke till
föregående. Boken utgöres nämligen, liksom denna, af ett
undersökningsprotokoll, hållet i Skara och Vadstena 1417 inför biskoparne
Jakob i Oslo, Magnus i Åbo och Eskil i Vexiö, hvilka af
kyrkomötet i Costnitz förordnats att undersöka huru sig förhölle med de
anspråk som gjorts på helighet (kanonisation) för tre svenska
personer. bland hvilka var Brynolf i Skara. Den egentliga gången af
deras undersökning är särdeles intressant, men det skulle här bli
för vidlyftigt att följa henne. Hufvudpunkten utgöres af de tolf
vittnenas berättelser, hvilka alla enligt muntliga öfverlemningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
