Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Anmälningar - Spår af Napoleons-kult inom svenska statskyrkan (Luther och Napoleon. Tvenne högmessopedikningar hållne år 1809 af C. V. S.). Af A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bonne et due forme. Dock, hvad skola vi tro? Napoleon sjelf har
ju åberopat en annan fullmakt, redigerad ej af Jesaias, profeten,
utan af profeten Muhammed: i en af de famösa egyptiska
proklamationerna befaller han ulemas att visa folket, huru i Alkoran, »på
mer än tjugu ställen», den mission är förkunnad, som gifvits honom
»på högre befallning», och mot hvilken »menskliga ansträngningar
intet förmå». Ännu ett tvifvel återstår: vi önskade gerna en
autentisk lista, på hvilken det onda, som Herren genom Napoleon
straffdomsvis gjorde, vore särskildt uppfördt, och särskildt det som
den store kejsaren i förbigående utförde för sin privata räkning.
Det skall bli intressant att förnimma, i hvilkendera kolumnen
morden på Enghien, Palm, Hofer m. fl. och fysiljeringen af de 2,000
till 2,500 fangarne i Jaffa komma att uppföras.
Om i denna den lutherske prestens moralfilosofi det vämjeliga
har öfverhanden, så är åter det löjliga eminent i den tirad, som
till de ärorika minnena af Napoleon hänför »den frukt af hans
uppträdande, som ofelbart skådas i den större sans, måtta och
mildhet, hvarmed konungarne känna sig förpligtade att regera öfver
sina folk, än fallet så ofta var före hans tid.» Om häri någon
förbättring skett, då är det väsentligen en frukt af den stora
hvälf-ning, som Napoleon enligt sina egna ord sökte »förstöra», nämligen
franska revolutionen, och ej af hans mönster-despotism. Och för
öfrigt, har förf. aldrig hört talas om Ferdinand VII i Spanien, om
de i Neapel restaurerade bourbonerna, om det utrotningskrig, som
Alexander II fört i Polen och Lithauen, och som knappt har
någon motsvarighet i Peter I:es, men väl i Ivan den förskräckliges
historia? jDock, att diskutera historiska fakta med hr C. V. S. är
ofruktbart. Han tror ju tillochmed, att Napoleon fört »Guds
vredes-här till seger ända in i det urgamla förlofvade landet, Israels land.»
Hittills har knappt någon annan än Napoleon sjelf fallit på den
idén att vilja hafva reträtten från Saint-Jean d’Acre betraktad som
en »seger».
Ehuru visserligen hr C. V. S. råkat välja olyckliga exempel
på de välsignade frukterna af Napoleons välde, så läte nog det
påståendet försvara sig, att äfven något godt kan spåras bland
följderna af hans verksamhet. Man kan nämna ett och annat, som
vår tid måste anse som nyttigt, men hvilket varit fjerran från
hans syfte och stridande mot hans vilja. Att förklara hur det
vändes till godo, som haft ondt upphof och ändamål, skulle rätt
väl ha anstått predikanten-författaren. Något hvar kan måhända
ha lagt märke till, att så stundom sker, men sådant tål att tänka
på, och den eftertanken synes oss ej främmande för en
uppbyggelse-stund. Visst finns det många fraser, hvilka föregifva sig lösa
problemet: en Hegels efterföljare kan hänvisa till verldshistoriens
dialektik, den der rätt studerat sin Heine skall kanske söka nyckeln
i »die Weltironie», och mystikern suckar sakta om försynens
outran-sakeliga vägar. Men dermed har man ännu icke förklarat »die
Kraft», såsom Mefistofeles säger, »die stets das Böse will und stets
das Gute schaflt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
