Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Frågan om den eviga freden. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, som hvarje adelsman tryggt kan tillåta sig: att egenhändigt
utkräfva hämd, om han tycker sig vara förorättad. I dylika fall
vägar en adelsman sitt eget, suveränen andras lif. Adelsmannen
trotsar lagen, men har opinionen för sig; en suverän har henne
och fördomarna om ära och ryktbarhet på sin sida samt ingen
lag imot sig. Ekonomiska fördelar och alla såväl lockande som
skrämmande siffror, påstår Rousseau, försvinna inför magtfantomen,
som dessutom hålles vid lif af hofintriger, hvilka draga nytta
ur krig.
Hvad för Rousseau var en dröm, hvilken menniskoma i sin
ömklighet icke voro vuxna att förverkliga, skulle redan år 1795
finna en ny förespråkare uti Immanuel Kant *). Krigets skådeplats
hade då vidgats öfver tvenne verldsdelar, hvarvid ett fritt Amerika
hade gått segrande ur striden. Gent imot ett krigsmägtigt Preussen,
ett vapenstarkt Ryssland, ett genom krig till nytt välde stigaftde
Frankrike, som just fått de inbördes oroligheterna dämpade
genom-Bonapartes seger i barrikadkampen d. 5 Oktober, upptager den
store tänkaren frågan om den eviga freden till ny granskning.
Grundtankarne uti Kants märkliga skrift äro följande. Den
framåtskridande bildningen åsyftar påtagligen att icke sjelfsvåld,
utan rätt skall vara gällande. Sådant utmärker ett ordnadt
sam-fundslif framför en tillvaro af barbari och djurisk vildhet.
För-handenvaron af kriget utvisar dock, att staterna sinsimellan
befinna sig uti ett vildhetstillstånd, som blott deruti röjer en skilnad
från det hos nomadhorder och vanliga s. k. vildar, att dessa ofta
pläga förtära sina fiender, medan de europeiska vildame bättre
veta använda de af dem underkufvade. Men icke nog med att
frånvaron af en för slika relationer gällande rättsordning kunde
tilldela bruket af våld samma befogenhet som tillkommer
nödvärnet; man inlägger ock en ära uti att sjelf kunna skaffa sig
rätt. Förfogande öfver tusentals individer — hvilka aldrig i saken
tillfrågas och icke hafva att skaffa med sjelfva tvisten — finna
en-våldsherrame sin heder fordra att icke vara underkastade något yttre
lagtvång. Utan att behöfva vidkännas hvarken personliga mödor
eller omkostnader, utan att afsäga sig beqvämligheter och nöjen,
kan suveränen företaga krig som gällde det ett lustparti. Ett
dylikt missförhållande afhjelpes, så snart staterna förena sig till
ett ömsesidigt förbund, hvars bestämmelse vore ett redligt
uppfyllande af ingångna fredsöfverenskommelser. Jemte det man skulle
afsäga sig allt förvärfvande eller intagande af andras landom-
’) I skriften Zum ewigen Frieden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
