Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Frågan om den eviga freden. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en motsvarande beskickning frän de till ett förbund
sammanslutna staterna, for hvilkas gemensamma angelägenheter man
erhåller ett rättesnöre genom kodiiiering af det folkrättsligt antagna
och i bruk gällande, hvarjemte åtskilligt häruti ännu behöfligt
ordnas och förbättras i öfverensstämmelse med det åsyftade
ändamålet, som naturligtvis fordrar en minskning af alla staters
truppstyrka. Förbundet pröfvar och afgör alla gemensamma
angelägenheter och möjliga tvister mellan staterna, som alla äro fÖrpligtade
att inom minst fem år efterkomma dess beslut, hvarefter den
motspänstige uteslutes från förbundet och förlorar alla de honom
såsom förbundsmedlem tillförsäkrade rättigheterna. I likhet med
abbé de S:t Pierre — hvilkens förslag här tydligen återkommer —
anser dock Bentham en sådan ytterlighet icke kunna ifrågakomma.
På den tyske och engelske tänkarens fredsförslager svarade
Europa med de napoleonska och de öfriga samtidiga krigen, för
att ytterligare, och än en gång förgäfves, öfvertygas om att
våldsamheter, ehuru krönta af framgång och medförande stora
förändringar i händelsernas gång, sist och slutligen leda till de
önsk-liga resultat, dem abbé de S:t Pierre i allo vetat uppmärksamma
och framhålla. Den korsikanske titanens fall åtföljdes af en
fredstid om vid pass fyratio år, då det europeiska lugnet blott stördes
af några korta revolutionsutbrott Under denna tid gjorde sig
det ursprungligen i New-York bildade förbundet »fredsvännerne»
till Benthams apostlar, påyrkande att hvarje fredsslut skulle
utgöra en början till bortläggande af våld, så att framtida konflikter
blefve afgjorda genom en tredje i saken ointresserad magt.
Rastlöst arbetande för sina ädla syftens spridning och behjertande
inom hela den bildade verlden, höllo de omsider allt talrikare
vordne fredsvännerne möten inom Amerikas och Europas
förnämsta städer. Till ett med synnerligt deltagande omfattadt
sådant möte sammankommo de år 1851 i London, hvars då
pågående första internationella exposition af dem helsades som en
uttrycklig borgen för freden. Knappa två år derefter, liksom för
att vitsorda detta omdöme såsom förhastadt, utbröt det orientaliska
kriget, hvilket, afslutadt genom pariserfreden 1856, två år senare
skulle aflösas genom det franskt-italienska kriget mot Österrike
och kort derpå genom det krig, som hade Italiens pånyttfödelse
till sin uppgift. Detta mål var ännu ej vunnet, då Amerika
hemsöktes af tvenne krig, och innan slafemancipationen der var
fullbordad, blödde Danmark för sina hertigdömen, medan det snart
derefter uppkomna kriget mellan Preussen och Österrike redan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
