Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hammer, Steenstrup och Worsaae, som ha grundlagt den
förhistoriska foraforskningen, och att sedan vetenskapsmän i det öfriga
Europa efter någon tvekan börjat vandra i deras fotspår, och
deri-bland främst M. Boucher de Perthes, som grundlagt den
paleonto-logiska arkeologien. Vidare framhåller han, att kongressen torde
bestämt Köpenhamn till sin samlingspunkt för 1869, derför att
man, i den mån, som arbetet på de talrika och vigtiga problemerna
framskridit, allt lifligare känt behofvet att gå till vetenskapens
källa, att besöka de danska samlingar, om hvilkas rikedom
verlds-expositionen väckt bestämda föreställningar, och att vid dem lyssna
till den förhistoriska fornforskningens grundläggare. Den första
afdelningen af hans uppsats har till öfverskrift: »Köpenhamns
förhistoriska muséer», temligen omotiveradt, såsom det synes oss, då
han omtalar de tvenne, hvilka kunna så benämnas, knapphändigt
nog och liksom blott i förbigående, och då han deremot utförligt
skildrar det sätt, hvarpå mötesdagarna tillbragtes af kongressens
ledamöter, och, bevekt af det fördelaktiga intryck, som danskarna
gjort på honom, gör en politisk digression till förmån för den
danska nationen och dess rätt till Europas aktning och understöd.
1 den senare afdelningen meddelar han åtskilligt om diskussionerna
på mötet och särskilt om striden mellan Worsaae och Steenstrup
angående den förres antagande af en äldre och en yngre stenålder.
Med afseende på professor Quatrefrages’ yttrande om »Museum
for nordiske Oldsager» vilja vi anmärka, att han misstager sig, då
han såsom orsaken till dess rikedom anför en lag, som förbinder
den, hvilken finner antiqviteter, att erbjuda dem åt staten till
inlösen. Någon sådan förordning existerar i sjelfva verket icke i
Danmark utan med afseende på forasaker af guld och
silf-ver; man har der icke privilegierat de offentliga samlingarna
på de enskildas bekostnad, utan väl insett, att detta skulle — ifall
lagens absurditet ej gjorde den mindre skadlig, derför att den
endast undantagsvis åtlyddes — hämma eller klafbinda den
vetenskapliga forskningen på detta område, att friheten att sjelf flå
bilda samlingar, utan hvilken det antiquariska studiets
framåtskridande är otänkbart, är det första, som staten bör bevilja åt
fora-forskaren. Det är att hoppas, det man snart måtte kunna säga
detsamma om Sverige, att den rest af vetenskapligt skråtvång,
som ännu existerar hos oss, måtte vandra samma väg, som så
många föråldrade och skadliga tvångslagar redan gått i den mån,
som upplystare åsigter hunnit göra sig gällande.
På grund af den förhistoriska arkeologiens numera så allmänt
erkända betydelse ha vi trott, att en kortfattad öfversigt af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
