Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilsson anser de ifrågavarande afbildningarna icke som symboler
utan som leksaker eller smycken.
Fullt utbildadt framträder Thomsens system uti den i
Lede-traad til nordisk Oldhyndighed år 1836 införda afhandlingen
»Kortfattet Udsigt over Mindesmærker og Oldsager fra Nordens Fortid».
Efter några inledande anmärkningar om fornforskningens
betydelse meddelar han en beskrifning på grafhögar, grafvar och
stensättningar och söker karakterisera de kategorier, som höra
under dessa hufvudafdelningar. Man finner dock snart, att
Thomsen var alltför fången i gamla föreställningar för att kunna komma
till full klarhet om alla dessa monumenters bestämmelse — något,
som Tar förbehållet en yngre fornforskare, etatsrådet Worsaae. Han
framhåller, att visserligen icke alla i Danmark af menniskohänder
uppkastade högar kunna anses som grafvar, då några möjligen
varit signalplatser (Baunehøie), hvarpå man genom eldar
tillkänna-gaf fiendens annalkande, andra måhända i förbindelse med
offerplatser begagnats vid religiösa ceremonier och en tredje kategori
på en senare tid uppkastats för afrättningar (galgbackar), men
han antager dock, att flertalet äro grafhögar bildade under
hednatiden. De fyra slags grafställen, som han framhåller, äro de runda
grafhögama, af hvilka åtskilliga mycket stora äro nedtill omgifna
af en eller flera stenkretsar, eller som högre upp äro prydda med
sådana, de afiånga, som oftast omgifvas af en rad stenar, de låga,
som äro helt små och stundom blott en aln höga samt vanligen
förekomma i så stort antal, att de bilda ett slags kyrkogårdar,
och stenhögarna (kumlen) som äro bildade af sammankastade, icke
af jord betäckta stenar. 1 de runda grafhögame har man funnit
de flesta stengrafkamarna (gånggrifterna eller halfkorsgrafvarna),
stundom flera sådana i en hög, och i dessa ha liken ofta varit
obrända och lagda i sand eller satta på stenar. De afiånga
graf-högarna rymma två eller tre stenkistor, de låga grafurnor, och i
stenhögarna finnas sällan stengrafkamrar men oftast kistor, bildade
af flata stenar och så små, att de blott kunnat rymma några
graf-uraor eller brända ben eller på sin höjd ett liggande eller på
bottnen sittande lik. Stundom förekomma träbyggnader och äfven
båtar och skepp i högarna, såsom sagorna förmäla. Dessutom ha
i stora af naturen bildade sandbankar många lik blifvit begrafna.
Detta är det hufvudsakliga af hvad Thomsen meddelar om
be-grafningssättet i den skandinaviska norden under hednatiden. Han
talar åtskilligt om stensättningarna, som han här, i
öfverensstäm-melse med den då ännu gängse föreställningen, betecknar såsom
tingsställen, stridsplatser, offerställen etc. Hvad angår den sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
