Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krukan blifvit omsorgsfullt betäckt med ett lock eller med en flat
sten, öfvertäcktes det hela med småstenar, som ofta lades i en
uppåt spetsig hög, öfver hvilken jordhögen uppkastades. I stället
för askkrukor begagnades också helt små, omkring en half aln
långa stenkistor, bildade af fyra stenar, öfver hvilka man lagt en
femte. 1 högen fans intet bestämdt ställe för likets qvarlefvor,
utan stundom lades midt på brandstället blott den dödes svärd
och smycken, hvilka betäcktes med en stenhop, och askkrukan
be-grofs i den ofvan uppkastade mullen. 1 bottnen af några högar äro
vapnen gömda i små aflånga stenkistor, medan askkrukorna stå
nära ytan af högen. Äfven träffas ytterst i högar bronssvärd och
smycken mellan brända ben, som ej legat i askkrukor, utan blott
varit omgifna af småsten. De flesta högar från denna period äro
ätthögar, d. v. s. familjegrafvar, och derför händer ej blott, att på
bottnen af en grafhög stå en mängd askkrukor eller små
ben-fyllda stenkistor, utan det är isynnerhet vanligt, att man, särdeles
på östra eller södra sidan och knappt ett spadtag under
grästäcket, stöter på talrika stenomgifna askkrukor, som helt säkert
nedgräfis tid efter annan. — Bronsålderns grafhögar anlades
merendels på höjder, der man hade vidsträckt utsigt öfver
kringliggande trakter och isynnerhet der man kunde se hafvet.
Hufvud-sakliga skälet dertill var väl önskan att bibehålla den aflidne i de
kringboendes minne, men säkert har dock lusten att hvila på höga
och fritt liggande ställen varit djupare grundad i folkkarakteren
och närmast framkallats af lifvet på hafvet. Slutligen märkes, att
det äfven gifves grafhögar, som »ganske undtagelsevis» innehålla
obrända lik, hvilka nedlagts i ett eget slags små smala stenkistor,
som äro sammansatta af tunna, smala stenflisor och säkert
här-skrifva sig från en sednare period af bronsåldern, då främmande
nationers inflytande börjat göra sig gällande, eller som måhända
vittna, att jemåldems kultur redan böljat verka på folket.
Vi ha redan anfört, att Worsaae i det arbete, livarur vi hemtat
dessa meddelanden, uttalat den åsigten, att i Danmark jernåldern
vidtog först i det åttonde eller det nionde århundradet Såsom
följd af detta utaf honom då antagna faktum framhåller han den
omständigheten, att der finnas ytterst få grafhögar, som med
säkerhet kunna hänföras till denna period. Om dessa säger han, att
skilnaden mellan dem och bronsålderns grafvar icke är så stor
som den mellan dessa sednare och stenålderns. Grafvarnas yttre
form och till en del deras inre byggnad äro mycket lika, men de
skilja sig från hvarandra i anseende till begrafningssättet, då
jem-ålderns grafvar innehålla oftast brända lik, hvilket bronsålderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
